Lagom till valrörelsens slutskede har Moderaterna i Ängelholm släppt sin lokala kokbok – Fortsatt ansvar för Ängelholm – även i köket. Kokboken innehåller 17 välsmakande recept såväl som kandidatpresentationer av våra 16 lokala toppnamn på kommunfullmäktigelistan. Även vår riksdagsledamot, Hans Wallmark har bidragit till kokboken med sin fisksoppa.
Kokboken finns att hämta i Alliansens valstuga på Stortorget, samt att ladda ner digitalt nedan. Smaklig spis!
Sverige är till ytan Europas femte största land. Vår gemensamma välfärd och tillväxt bygger på att vi har fungerande kommunikationer, internationell tillgänglighet och en flyginfrastruktur som binder samman hela landet och skapar en gemensam arbetsmarknad.
Sverige behöver helt enkelt flyget för att klara sammanhållningen och tillväxten.
Även i en alltmer digitaliserad tid kommer mänskliga möten fortfarande vara avgörande. I en internationell jämförelse har Sverige relativt många huvudkontor och stora företag. Men för att dessa företag ska klara av att konkurrera på en global marknad är goda internationella och nationella flygförbindelser avgörande. Arlanda och Bromma är därför två viktiga flygplatser för utvecklingen i hela Sverige.
Tyvärr har den socialdemokratiska regeringen försökt att avveckla, i stället för att utveckla, flyget i Sverige. Det har varit åtta förlorade år för svenskt flyg där Arlanda flygplats har tappat linjer och i attraktionskraft samtidigt som Bromma har utsatts för ständiga nedläggningshot.
Moderaterna vill utveckla Arlanda och säkra inrikesflygets framtid genom att inte avveckla Bromma i förtid. Vi vill stärka flyget i Sverige och ser två åtgärder som särskilt viktiga här och nu.
Ett normalt år reser mer än 26 miljoner passagerare till och från Arlanda. Ägaren Swedavias långsiktiga prognoser, innan pandemin, indikerar en ökning till 40 miljoner passagerare år 2040. Företagets bedömning är för närvarande att ytterligare en parallell rullbana skulle behöva finnas på plats runt år 2040 för att klara den ökningen. Arbetet med miljöprövningar behöver därför komma i gång omedelbart om Arlanda inte ska tappa i konkurrensen gentemot övriga flygplatser i Norden.
Därtill måste tillgängligheten till Arlanda bli bättre. Redan i dag står trafiken periodvis still på E4:an mellan Stockholm och Arlanda flygplats. Detta medför köer, onödiga utsläpp och ökad risk för trafikolyckor. E4:an måste byggas ut och dimensioneras för en förväntad ökad trafik om Arlanda ska klara av att växa.
Bromma är en citynära flygplats i Stockholm som är viktig för både näringsliv, beredskap och övriga landets tillgänglighet till huvudstaden. Brommas framtid behöver utredas separat med fokus på framtidens flygmarknad där mindre elflyg och annat fossilfritt flyg kan göra Bromma till en klimatneutral mönsterflygplats. Vi vänder oss därför mot regeringens direktiv om att Bromma flygplats ska snabbavvecklas.
Flygplatsens framtid är en fråga för hela landet, inte bara Stockholm. En rapport från Stockholms handelskammare konstaterar att en stängning av Bromma flygplats hotar minst 24 000 jobb runt om i Sverige. Flygplatsens nyckelroll för inrikesflyget gör att den är avgörande för hela Sveriges arbetsmarknad. Företag i såväl Skåne som Norrbotten skulle därför drabbas negativt av en snabbavveckling.
Till detta kommer att Bromma flygplats har en stor betydelse för totalförsvaret. Vid millennieskiftet fanns fyra flygplatser i Stockholms län. Nu återstår bara Arlanda och Bromma. Denna aspekt har helt ignorerats av regeringen och berörs endast på några enstaka sidor i den så kallade Brommautredningen. Från flygplatsen görs också 300 flygningar årligen med ambulansflyg och donationstransporter mellan Bromma och Karolinska, samt andra sjukhus i Stockholm.
Det skulle vara politiskt oansvarigt att lägga ned Bromma flygplats utan att beakta den tekniska utvecklingen och det nya säkerhetsläget. Bromma flygplats är helt enkelt för viktig för att reduceras till en bricka i ett politiskt spel när den säkerhetspolitiska utvecklingen i vår omvärld så kraftigt har försämrats. Landets huvudstad måste vara tillgänglig för hela Sverige även vid en kris. Då går det inte att förlita sig helt på en enskild flygplats.
Vi vet att flyget är viktigt. Vårt mål är att utveckla Arlanda och värna inrikesflygets framtid genom att stoppa snabbavvecklingen av Bromma.
Peter Danielsson, kommunstyrelsens ordförande Helsingborg
Anders Josefsson, oppositionsråd Luleå
Hanne Lindqvist, oppositionsråd Kalmar
Robin Holmberg, kommunstyrelsens ordförande
Irene Svenonius, gruppledare Region Stockholm
Anna Tenje, kommunstyrelsens ordförande Växjö
Anders Ågren, kommunalråd Umeå
Beslutet att bygga ut Västkustbanan mellan Göteborg och Malmö till dubbelspår fattades av Riksdagen redan år 1992, för tre decennier sedan. Behoven av ökad hållbar transportkapacitet har inte minskat sedan dess utan ökat – och behoven tillgodoses först när hela sträckan är fullt utbyggd.
Om regeringen lyssnar på Trafikverkets förslag till plan dröjer byggstarten för Västkustbanans sista delsträcka med enkelspår (Maria-Helsingborg C) ända till 2031–2033. Trafikverket har samtidigt flaggat för att byggstarten kan tidigareläggas något, om den politiska viljan finns.
Vi har all respekt för att det är svåra avvägningar som behöver göras när beslut ska fattas om olika stora infrastrukturprojekt. När det kommer till Västkustbanan begär vi inget nytt, utan endast att slutförandet inte ytterligare ska försenas mer än nödvändigt. Byggstart år 2030 är realistiskt.
Utbyggnaden av Maria-Helsingborg C till dubbelspår har redan skjutits fram ett flertal tillfällen. Sätts byggstarten, så som Trafikverket föreslår, till först om nio år finns det inget som hindrar att den fortsätter att skjutas på framtiden. Därför är det viktigt med ett besked om tidigare byggstart.
Varje år som färdigställandet skjuts fram har en kostnad i form av uteblivna nyttor och fördyrning av byggprojektet. En tidigare byggstart än den Trafikverket föreslår skulle även innebära att staten tidigare fick del av den redan avtalade medfinansieringen från Region Skåne. Vinsten är dubbel.
Argumenten för att bygga ut Västkustbanan till dubbelspår är många och välkända. Fullt utbyggd kan Västkustbanan hantera lika mycket gods som en 16-filig motorväg. Svensk export skulle gynnas. Arbetsmarknaden skulle integreras. Dubbelspår ger fler tåg på banan, tätare avgångar, kortare restider och bättre punktlighet. Trängseln längs hårt trafikerade väg E6 kan minskas och trafiksäkerheten ökas. Ett enda pendeltåg kan ersätta uppemot 200 bussar eller 1 000 personbilar. Med utbyggd spårkapacitet kan trafik flyttas från väg till järnväg och CO2-utsläppen minskas i Västra Götaland, Halland och Skåne.
Regeringen har en uttalad ambition om att hela Sverige inte bara ska leva, utan också växa. Att bygga klart Västkustbanan är ett litet, men viktigt steg i den riktningen.
Vår uppmaning till infrastrukturminister Thomas Eneroth är följande: tidigarelägg byggstarten för sträckan Maria-Helsingborg C. Spaden bör i marken senast år 2030.
Johnny Magnusson (M), regionråd, Västra Götalandsregionen
Mikaela Waltersson (M), regionråd, Region Halland
Helene Andersson (C), regionråd, Region Halland
Per Stané Persson (S), regionråd, Region Halland
Anna Jähnke (M), regionråd, Region Skåne
Henrik Fritzon (S), regionråd, Region Skåne
Axel Josefson (M) kommunstyrelsens ordförande Göteborg
Axel Darvik (L) kommunstyrelsens vice ordförande Göteborg
Kristian Vramsten (M) kommunstyrelsens ordförande Mölndal
Stefan Gustafsson (S) kommunstyrelsens vice ordförande Mölndal
Lisa Andersson (M) kommunstyrelsens ordförande Kungsbacka
Fredrik Hansson (C) kommunstyrelsens vice ordförande Kungsbacka
Ann-Charlotte Stenkil (M) kommunstyrelsens ordförande Varberg
Christofer Bergenblock (C) kommunstyrelsens vice ordförande Varberg
Per Svensson (S) kommunstyrelsens ordförande Falkenberg
Jonas Bergman (M) kommunstyrelsens ordförande Halmstad
Jenny Axelsson (C) kommunstyrelsens vice ordförande Halmstad
Erling Cronqvist (C) kommunstyrelsens ordförande Laholm
Johan Olsson Swanstein (M) kommunstyrelsens ordförande Båstad
Ingela Stefansson (S) kommunstyrelsens andre vice ordförande Båstad
Lars Nyander (S) kommunstyrelsens andre vice ordförande Ängelholm
Robin Holmberg (M) kommunstyrelsens ordförande Ängelholm
Jan Björklund (S) kommunstyrelsens vice ordförande Helsingborg
Peter Danielsson (M) kommunstyrelsens ordförande Helsingborg
Torbjörn Brorsson (M) kommunstyrelsens vice ordförande Landskrona
Torkild Strandberg (L) kommunstyrelsens ordförande Landskrona
Catrin Tufvesson (S) kommunstyrelsens vice ordförande Kävlinge
Pia Almström (M) kommunstyrelsens ordförande Kävlinge
Anders Almgren (S) kommunstyrelsens andre vice ordförande Lund
Philip Sandberg (L) kommunstyrelsens ordförande i Lund
Roland Norrman (M) kommunstyrelsens vice ordförande Laholm
Förhoppningarna var stora när beslutet om producentansvar för förpackningar togs 1994. Att lämna förpackningar till återvinning har också blivit ett konkret sätt för oss alla att bidra till ett mer hållbart och cirkulärt samhälle. Men återvinningen behöver bli bättre.
EU har beslutat om höjda mål för återvinning av förpackningar. Och ska vi nå målen behöver det bli enklare för medborgarna att sortera ut förpackningar och lämna dem för materialåtervinning. Det ligger nu på riksdagens bord att fatta beslut om detta.
En rad kommuner i Skåne har gått före och erbjuder redan i dag på eget initiativ hushållen en fastighetsnära insamling. Det är en investering som resulterat i att mängden förpackningar i soppåsen har halverats. Enorma mängder material kan därmed användas på nytt.
Färre plastförpackningar i soppåsen innebär också mindre plast till energiåtervinning, vilket i sin tur bidrar till minskade koldioxidutsläpp. Detta är alltså en verklig win-win-åtgärd.
Resultaten av den nära och smarta insamlingen har nått fram till regeringen som vill att alla hushåll i hela landet ska få möjlighet att omfattas av samma service. Det kommer att leda till mycket stora miljö- och klimatvinster.
Efter decennier av olika uppfattningar kring utformningen av förpackningsinsamlingen har nu de två huvudparterna – producenter och kommuner – enats om hur det ska genomföras i praktiken.
Kommunerna samlar in och lämnar över det insamlade materialet till producenterna som sedan ansvarar för materialåtervinningen. Parterna har lyssnat på synpunkter och farhågor och tillsammans tagit fram en modell för hur kommunerna ska ersättas för sitt arbete. Det är en flexibel modell som tar höjd för kommunernas olika förutsättningarna. Full kostnadstäckning ska uppnås för alla kommuner, stora som små, från norr till söder.
Men det är bråttom nu.
EU kräver att vi ska ha ett system på plats före 2023. Om ett beslut inte tas före valet innebär det en tung börda för kommande regering att expediera en ny förordning med raketfart. Det innebär också en fortsatt osäkerhet för hur vi ska kunna öka återvinningen.
Den 16 juni väntas riksdagen fatta beslut. Det borde vara en enkel knapptryckning för att få igenom detta win-win-förslag. Men plötsligt tvekar en del riksdagsledamöter. Vi uppmanar dem att lyssna på oss.
Ta vara på detta tillfälle – alla ni 349 ledamöter i riksdagen – och fatta ett beslut som kommer att göra skillnad för medborgarna, för resurshushållningen och för klimatet, för många år framåt.
Robin Holmberg (M), kommunstyrelsens ordförande i Ängelholm
Peter Danielsson (M), kommunstyrelsens ordförande i Helsingborg
Mikael Henrysson (SD), kommunstyrelsens ordförande i Bjuv
Ronny Sandberg (S), kommunstyrelsens ordförande i Åstorp
Peter Schölander (M), kommunstyrelsens ordförande i Höganäs
Johan Olsson Swanstein (M), kommunstyrelsens ordförande i Båstad
Kommentar till insändaren med rubrik ”Nej till vinster i välfärden” av Torgny Handreck (S),
Yvonne Mollet-Bengtsson (S) och Mikael von Krassow (S) införd i NST den 6 maj 2022.
Vi har en stor befolkningstillväxt där demografin pekar på att vi blir allt äldre. En fråga vi måste ställa oss är vad en rimlig nivå på framtidens välfärd är och vem ska betala för den?
Framtidens välfärd är en utmaning, och utan privata välfärdsföretag kommer den bli mycket svår att finansiera på ett för medborgarna acceptabelt sätt. Ett av skälen är att det behövs stora investeringar i välfärdens infrastruktur framöver. Personer över 80 år kommer att öka drastiskt. Antingen behöver bygget av alla nya äldreboenden finansieras av kommunen eller hjälper flera finansiärer till. För det andra bidrar välfärdsföretag med innovationer som kommer användare av privata och offentliga tjänster till gagn. Att begränsa välfärdsföretagandet skulle vara uppenbart kontraproduktivt för välfärdens utveckling.
Givet dessa skäl så finns det all anledning att fokus för välfärdsdebatten flyttas från driftform till finansiering.
Framtidens välfärd är redan en svårlöst utmaning trots en mångfald av aktörer. Stat, regioner och kommuner måste hitta ett sätt att betala för de ökade kostnader som väntas.
Målet för den privata och offentliga sektorn som verkar inom välfärdssektorn ska vara att erbjuda en hög kvalitet och uppnå en hög kundnöjdhet. Om inte, så tacklar vi utmaningarna genom tuffare kvalitetskrav på både offentliga och privata aktörer. Lösningen ligger i att stödja en sådan utveckling och det görs inte genom ett vinstförbud.
Vi i det blågröna styret väljer att lyfta blicken, se helheten och dess konsekvenser. Det anser vi är att ta ansvar. Valfrihet och mångfald innebär ökad kvalitet, ökad makt åt den enskilde och fler arbetsgivare att välja på för den anställde. Att förbjuda vinstdrivande företag skulle innebära att utbudet av alternativ minskade, vilket vore en inskränkning i medborgarnas valmöjligheter.
Efter våra samtal med samtliga berörda på Sommarsol har vi skapat oss en bild över deras situation och vidtagit åtgärder därefter.
Ingela Sylwander (M) Ordförande nämnden för omsorg och stöd Ängelholm
Sven-Ingvar Borgquist (M) svarar på Lars Nyanders och Lars Carlssons (S) insändare (NST 16/3)
Lars Nyander och Lars Carlsson (S) skriver att lösningen finns i klassrummen och att det bl.a. handlar om anpassade barngrupper och ändamålsenliga lokaler. Visst är det viktigt att förstå vad andra säger men det är kanske ännu viktigare att handla efter vad man själv säger.
Av den anledningen behöver Socialdemokraterna påminna sig själva om att det första Moderaterna gjorde efter valet 2018 var att sätta igång arbetet med att bygga tre nya grundskolor. Trängseln på vissa skolor har varit och är för stor. Under mandatperioden har flera insatser gjort för att få trängsel under kontroll i avvaktan på att de tre skolorna blir klara. En fråga som Socialdemokraterna helt duckade för vid Nyanders tid som kommunalråd. Det fungerar inte att alltid att säga nej!
Nyander och Carlsson undrar hur de blågröna partierna säkerställer en kvalitetshöjning genom etablerandet av friskolor. För moderaterna handlar inte det här om en strukturell förklaringsmodell om marknadens varande eller icke varande. Det handlar först och främst om föräldras rätt att välja var deras barn ska gå i skola och vilken typ av utbildning de ska få genom att etablera en friförskola.
Idag finns det endast en friskola och i dialog säkerställer kommunen kvalitén och hjälper till att finna lösningar på de problem som kan uppstå. Sen säkerställer även Skolinspektionen en bra undervisning och att det finns en likvärdighet mellan skolorna i landet.
Den extra lokalersättningen som Socialdemokraterna refererar till tydliggör vad kommunen egentligen ersätter. Det bygger på att berörd verksamhet öppet och transparant redovisar sina faktiska lokalkostnader, och bedöms kostnaden som rimlig ersätter kommunen den. Det innebär också att risken för att lokalkostnaden äter upp utbildningskvalitén minskar. Något som svider så pass mycket hos Socialdemokraterna att de har valt att riskera en försening av en förskola för 90 barn.
Sven-Ingvar Borgquist (M), ordförande i Familje- och Utbildningsnämnden
Lars Nyander (S) upprör sig över friskolor såväl i Ängelholm som i övriga Sverige. Nyander likt Socialdemokraterna i stort har en verklighetsbild som skiljer sig radikalt mot Moderaternas. För att förbättra skolan kan inte lösningen vara att lägga i backen och köra i full fart bakåt. Problemen i dagens skola ska inte lösas genom att återvända till de gamla problemen. För att utveckla skolan måste istället nya lösningar sökas.
Friskolereformen har funnits i ca 30 år, under den tiden har Socialdemokraterna haft regeringsmakten en övervägande del av tiden. Därmed har Socialdemokraterna haft möjlighet att ta initiativ till partiöverläggningar i frågan och på det viset kunnat skapa en långsiktighet i branschen.
Nyander upprepar mantrat ”Nej till vinster i välfärden”, och skriver att pengarna istället ska gå till att säkerställa kvalitén inom den kommunala skolan. Istället för att attackera den demokratiska rättighet att välja skola som elever och föräldrar har, bör Socialdemokraterna gå i bräschen för att driva idéer och förslag som säkerställer kvalitén i skolan.
Nyligen släppte Sveriges Elevkårer en rapport där det tydligt framkom att Sveriges gymnasieelever tycker att frågan om vem som driver skolan inte är det viktigaste. De prioriterar frågor som är mer grundläggande, t.ex. Elevhälsan, arbetsmiljön, bra och behöriga lärare.
En uppfattning som Moderaterna delar. Därför satsade Moderaterna tillsammans med de blågröna partierna i budgeten för 2022 bl.a.på Barn- och Elevhälsan genom skolkuratorer och skolsköterskor, att utöver ramförstärkningen satsat 4 miljoner på Individ- och Familjeomsorgs arbete och närvaro i skolan.
Sven-Ingvar Borgquist (M) Ordförande i Familje- och utbildningsnämnden
Ängelholm är en attraktiv kommun som människor väljer att flytta till, driva företag i och besöka. Från januari i år och fram till och med oktober har Ängelholm kommun vuxit med 627 invånare. Under 2022 kommer kommunen fortsätta att växa, fler hus och lägenheter blir klara för inflyttning. Fler invånare som jobbar och betalar skatt innebär ökade skatteintäkter för kommunen. I Ängelholm är det ordning och reda i ekonomin, nämnder och verksamheter håller sina budgetar och jobbar offensivt för att ha koll på kostnaderna. Sammantaget innebär det att kommunens ekonomi står stark. När pandemin lättar finns det utrymme att både satsa på välfärden, främst på skolan och äldreomsorgen, och sänka skatten.
Regeringen har under pandemin gett kommunerna omfattande statsbidrag. De hjälper förvisso kommunerna att göra satsningar som annars kanske inte hade blivit av, men redan nu ser vi att flera statsbidrag fasas ut i takt med att pandemin lättar. Att som det socialdemokratiska oppositionsrådet i Ängelholm, Lars Nyander, påstå att statsbidragen har möjliggjort den skattesänkning som vi inför efter årsskiftet och att effekterna av statsbidragen försvinner stämmer inte (Aktuella frågor 24/11). Vi ställer oss också undrande till varför det parti som Nyander företräder, Socialdemokraterna, själva hade med en skattesänkning i sitt budgetförslag. Nyander oroar sig för att privata
aktörer inom välfärden har blivit fler. Socialdemokraterna valde i sitt budgetförslag för Ängelholm att inte tilldela privata aktörer någon del av det
statsbidrag som går till förstärkt äldreomsorg. Det är anmärkningsvärt att
Socialdemokraterna i Ängelholm går emot den då S-ledda regeringen och
Socialstyrelsen som varit tydliga med att statsbidraget även ska komma privata utförare till del.
Vi i de blågröna partierna, Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna, Kristdemokraterna och Miljöpartiet, tycker att det är bra att Ängelholms invånare kan välja mellan olika aktörer inom skola, vård och omsorg. När staten skjuter till pengar för att höja kvaliteten ska de komma alla till del. Att Socialdemokraterna i Ängelholm har en ideologisk låsning i detta fall är kontraproduktivt. Nyander påpekar att Socialdemokraterna också säger nej till Klippanvägens förlängning som skulle innebära att trafik flyttas från Ängelholms stadskärna till ytterkanten av centrum. Men det är inget nytt. Frågan är vilken som är partiets lösning för att trafiken inne i Ängelholm ska kunna ske på ett bättre sätt.
När Socialdemokraterna styrde i Ängelholm och Nyander var kommunalråd utreddes ett alternativ till Klippanvägens förlängning, ringvägen Västra länken grundligt och sedan skedde inget mer. Våra beräkningar visar att Västra länken skulle ta fem gånger mer grönska i anspråk än Klippanvägens förlängning samtidigt som de positiva effekterna på trafiken är små. Klippanvägens förlängning är det enda seriösa förslaget som visar på en tydlig förflyttning av biltrafiken från stadskärnan till ytterkanten av centrum och därigenom gör det möjligt att skapa en trivsam stadskärna med fokus på människor och möten.
Robin Holmberg (M), kommunstyrelsens ordförande i Ängelholm
Liss Böcker (C), kommunstyrelsens förste vice ordförande i Ängelholm
Charlotte Engblom Carlsson (L), gruppledare i Ängelholms kommunfullmäktige
Linda Persson (KD), ledamot iÄngelholms kommunstyrelse
Karl-Otto Rosenqvist (MP), ledamot iÄngelholms kommunstyrelse
Svar på insändaren ”Här görs det omöjliga möjligt” av Gunilla Elversson Angvar
Stationsområdet är ett av Ängelholms största omvandlingsområden. Ett stort projekt som handlar om mycket mer än att bygga ett stadshus. På sikt väntas det finnas 2700 bostäder här. Men arbetsplatser, ytor för lek och grönområden ska få ta plats. Nya gator dras fram och gamla industrigator blir kvartersgator.
Kollektivtrafiken som insändaren nämner är viktig för hela området. Stationsområdet ska vara en smidig, säker och tydlig knutpunkt för kollektivtrafik. Det främsta skälet till att flytta bussarna söder om stationen är dubbelspåret till Helsingborg. Flytten gör att resenärerna inte behöver gå över spåren för att ta sig till perrongen. Samtidigt blir det tryggare och tydligare att byta mellan buss och tåg.
Angående trafikbullret som insändaren nämner så kommer man inte kunna bygga bostäder mellan Järnvägen och Järnvägsgatans nya dragning. Där planeras istället parkeringshus för både boende i området och pendlare. Parkeringshusen bidrar även till att avskärma bullret från järnvägen vilket skapar bättre miljö för de boende i Stationsområdet.
Det finns flera anledningar till att ett nytt stadshus ska byggas, arbetsmiljön i det nuvarande stadshuset är en, behov av att möta invånarnas behov på ett bättre sätt är en annan. Läget precis intill tåg och buss stärker kommunens möjlighet att rekrytera den bästa kompetensen i regionen. Stadshuset kommer skapa liv och rörelse i den nya stadsdelen, det ger underlag för butiker och andra verksamheter i de centrala delarna av en stad.
Ett av stadens gamla industriområden omvandlas nu till ett hållbart bostadsområde, det kallar jag att göra det omöjliga möjligt.
Robin Holmberg (M), kommunstyrelsens ordförande i Ängelholms kommun
De regionala flygplatserna vill vara nyckelspelare i omställningen och samhällsbygget, men kämpar med akuta utmaningar. Vi presenterar här fyra konkreta förslag som skulle ändra spelplanen, skriver Sobonas vd och flera kommun- och regionstyrelseordföranden med flera.
Samtidigt som svenskt flyg ställer om för framtiden, med elflyg och fossilfritt bränsle, slår pandemin oerhört hårt mot regionala flygplatser. Det hotar omställningen till ett mer hållbart transportslag och ambitionen att hela Sverige ska leva.
Under pandemin har regionala flygplatser drabbats av lågt antal resande, och ekonomiska stöd har varit otillräckliga. Att utdelning till ägarna diskvalificerar från korttidsstöd är rimligt och säkerställer att skattebetalarnas pengar gör mest nytta. Dock ingår många regionala flygplatser i en koncern, där något företag i koncernen har gett utdelning, vilket då diskvalificerar flygplatserna från korttidsstöd, men som i verkligheten har stora ekonomiska underskott och stort behov av korttidspermittering. Ytterligare en ekonomisk mina är det extra driftstöd som endast har gått till de regionala flygplatser som fått driftstöd innan. Men pandemin har drabbat alla regionala flygplatser.
Framtidens resmönster är svåra att sia om. Digitaliseringen lär ge minskat resande samtidigt som stora investeringar runt om i Sverige innebär ökat resande för bland annat kompetens- och arbetskraftförflyttning. Ökat distansarbete i framtiden kan göra flyget än viktigare för att kunna bo på en plats och arbeta på en annan. Men för att kunna erbjuda goda flygkommunikationer även i framtiden måste det ekonomiska stödet ses över. Läget börjar bli akut.
De regionala flygplatserna kostar cirka 600 miljoner kronor per år, där ägarkommunerna står för 500 miljoner kronor, och staten för drygt 100 miljoner via driftstöd. För att kunna fortsätta driva flygets klimatomställning och säkra ett sammanhållet Sverige måste driftstödets omfattning ses över. Staten tar det ekonomiska ansvaret för både vägar och järnvägar, men inte för flyginfrastrukturen. Det är inte rimligt att kommunerna ska bekosta den i så stor utsträckning.
Till följd av pandemin uppdagades svagheter i systemet med beredskapsflygplatser, som är beredda att ta emot samhällsviktiga transporter, såsom ambulansflyg och militärflyg, dygnet runt. Om vi går tillbaka till det normalläge som rådde före pandemin kommer många av de flygplatser som tidigare på frivillig basis haft beredskap, behöva upphöra med detta. Det innebär en reell försämring av akutsjukvården.
Att erbjuda en jämlik akutsjukvård i hela landet borde vara grundläggande i ett modernt Sverige. Men med få beredskapsflygplatser går det inte att uppnå. Om det är något pandemin har lärt oss så är det att vi behöver ett mer robust system i Sverige och att beredskapen måste höjas.
För att hela Sverige ska kunna leva på riktigt, och för att kunna fortsätta vår omställning till fossilfria flygresor behövs därför följande:
￭ Ett förlängt korttidsstöd, som tar hänsyn till de regionala flygplatsernas förutsättningar kopplat till deras koncerntillhörighet
￭ Ett extra driftstöd som tillfaller alla regionala flygplatser
￭ En utökning av driftstödet till de regionala flygplatserna så att vi kan möta morgondagens behov av klimatsmarta flygförbindelser i hela landet
￭ Minst 27 flygplatser blir beredskapsflygplatser
De regionala flygplatserna spelar roll för möjligheterna att bo i hela landet, för arbetstillfällen, för företagsetableringar även utanför storstäderna och för Sveriges internationella konkurrenskraft. Vi samlas därför över partipolitiken, från norr till söder, och uppmanar nu till handlingskraft. Det är läge att prioritera så att dessa fyra punkter finns med i höstens politiska arbete för en fungerande och hållbar flygtrafik i framtiden!
Per Nordenstam Vd, Sobona, kommunala företagens arbetsgivarorganisation
Robin Holmberg Kommunstyrelsens ordförande (M) Ängelholm Anna Hed Kommunstyrelsens ordförande (C) Mora kommun
Andreas Svahn Regionstyrelsens ordförande (S) Region Örebro län
Erik Ciardi Kommunalråd (C) Kalmar kommun
Hans Unander Kommunstyrelsens ordförande (S) Malung-Sälen
Johan Olsson Swanstein Kommunstyrelsens ordförande (M) Båstad
Lars Gunnar Nordlander Kommunstyrelsens ordförande (S) Härjedalens kommun
Mikael Henrysson Kommunstyrelsens ordförande (SD) Bjuv
Mikael Johansson Regionstyrelsens ordförande (M) Region Kronoberg
Per-Samuel Nisser Kommunstyrelsens ordförande (M) Karlstad
Peter Danielsson Kommunstyrelsens ordförande (M) Helsingborg
Tomas Mörtsell Kommunstyrelsens ordförande (C) Storumans kommun
Tony Ring Kommunstyrelsens ordförande (M) Karlskoga
Ulf Berg Regionstyrelsens ordförande (M) Region Dalarna
Jan Bohman Kommunstyrelsens ordförande (S) Borlänge kommun
Joakim Storck Kommunstyrelsens ordförande (C) Falu kommun
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.