Firandet, eller åtminstone hågkomsten, av 100- eller 200-årsdagen av stora händelser är ett sätt att försöka hålla samman ett gemensamt minne i tider av en alltmer utbredande historielöshet. Därför finns det anledning att ta vara på jubileer som gjorts när exempelvis Norge i år firat 200 år av konstitutionellt styre sedan grundlagen förhandlades fram i Eidsvoll. 2009 uppmärksammades att det var 200 år sedan Finland och Sverige separerades efter ett krig med Ryssland.
18-19 december är det ett sekel sedan det så kallade trekungamötet i Malmö. En viktig och symbolmättad händelse för sin tid och något att komma ihåg i vår tid! Sammankomsten mellan de nordiska monarkerna var ett uttryck för den solidaritet och känsla av gemenskap som redan då präglade Norden. Knappt fem månader tidigare hade Första världskriget brutit ut och de nordiska länderna, som redan haft 100 år av fred mellan sig, kände behov av att markera att man önskade en fortsatt fredlig utveckling i vår del av Europa.
1914 är avlägset, men på en kontinent som slitits sönder av två världskrig skiljer de nordiska länderna ut sig på ett positivt sätt. Det handlar om en nära och delad värdegemenskap länderna emellan men också fri rörlighet och ett öppet kulturutbyte långt innan motsvarande var självklart i andra delar av Europa.
Även vår tid präglas av utmaningar. I vårt närområde görs försöka att rita om kontinentens karta genom flyttandet av gränser med hjälp av vapenmakt såsom skett genom Rysslands illegala annektering av Krim. En ny normalbild är på väg att etableras i Östersjöområdet med olika länder som övar och markerar närvaro. Utländsk verksamhet har nyligen noterats i Stockholms skärgård och i luften utsätts inte bara vi utan även Polen, Estland och Finland för flygkränkningar.
Inom säkerhetspolitiken har länderna i Norden valt olika vägar. Norge och Danmark tillhör kärnan inom Nato, medan Sverige och Finland arbetar för att bygga upp EUs gemensamma utrikespolitik och är uppskattade bidragsgivare som partners till Nato. Även Island är medlem av Nato men står i likhet med Norge utanför EU. Trots detta så har de nordiska länderna alltmer närmat sig varandra när det gäller försvars- och säkerhetspolitiken. Det handlar också om deltagande i fredsbevarande insatser, för Sveriges del är den FN-ledda insatsen i Mali mest aktuell. I Norden arbetar man tillsammans med informationsutbyte och gemensam utbildning, träning och övning. I såväl Finland som Sverige så blir debatten om Nato-medlemskap också alltmer intensiv.
Den nordiska samhörighet som uttrycktes 1914 är, trots sönderslitande krig och ockupationer under 1900-talet, minst lika stark idag som då och idag är det otänkbart att våra länder skulle gå i krig mot varandra. De nordiska säkerhetspolitiska utmaningarna är fortsatt delade. Tillsammans har vi ett särskilt ansvar att värna en fredlig utveckling i Östersjöområdet och norra Europa. Det kan rent av vara på sin plats och värt att upprepa en stor gemensam nordisk säkerhetspolitisk manifestation likt den i Malmö för 100 år sedan då de tre kungarna möttes!
Hans Wallmark
Riksdagsledamot (M), Ängelholm
Nordiska rådets president