Visst finns oron för att något ska hända. Samtidigt är kanske det bästa skyddet mot att mördas just att vara känd.
Men någon vågade ändå döda Boris Nemtsov!
Årligen genomför moderaterna närstående Jarl Hjalmarsonstiftelsen ett flerdagarsmöte kring demokrati och säkerhetsutmaningar i EU-områdets närhet. Det brukar vara kunniga och vältaliga paneler bestående av forskare samt politiker och andra partiföreträdare. Under senare år har självfallet områden som Balkan respektive det så kallade östra partnerskapets länder som Georgien, Ukraina, Moldavien och Vitryssland tilldragit sig ett stort intresse. Återkommande berörs även utvecklingen i Ryssland.
Konferensen hösten 2014 var inget undantag. Upplägget hade stora likheter med tidigare. Talare och deltagare växlar mellan åren men några är mer flitigt närvarande än andra. Att tillsammans samlas till frukost inför dagens kommande övningar är alltid en källa till stor behållning då olika frågor och speciella detaljer mer informellt kan behandlas. Svenskar, norrmän, danskar och finländare talar olika grader av skandinaviska med varandra. När kretsen växer övergås det otvunget till engelska. Några kan ta det på tyska. Och i ett hörn kan ryskan höras. Den nu mördade oppositionsledaren Boris Nemtsov var en sådan person som syntes, hördes och gärna lockade folk att slå sig ned i hans närhet. Charmig och vältalig.
Det är smärtsamt att inse att den person som otvunget konverserades för några månader sedan är samme man radio, TV och press de senaste dagarna rapporterat om ha mördats i centrala Moskva. Hans skjutna kropp låg bokstavligen invid Kremls murar. Bortburen i svart liksäck. Begravd. Men sannerligen inte bortglömd.
Utöver de gånger Jarl Hjalmarsonstiftelsen haft Boris Nemtsov på besök så ordnade förre kollegan Mats Johansson (M) via Fri Värld för något år sedan ett möte i riksdagen med efterföljande träff senare på kvällen. Media var på plats, inte minst den saklige och kunnige Stig Fredriksson. Budskapet var tydligt. Det handlade om att uppmärksamma korruptionen under president Putins beskydd. Vid det tillfället var det kommande vinter-OS som särskilt skärskådades. Boris Nemtsov var själv från Sotji och hade starka och välunderbyggda åsikter. Han talade om vilka enorma summor som försvann.
Utmärkande för hans kritik var just att den vilade på beräkningar och seriösa granskningar. Det var inte endast polemik och retorik utan också fakta. Kanske därför ännu mer kännbart för maktkretsen i Kreml.
Han kombinerade humor med kunskap. Det vore nog fel att beskriva honom som en folkkär oppositionsledare, däremot känd och synnerligen respekterad utomlands. Den politiska karriären hade framför allt resulterat i poster och uppdrag tidigare bland annat som framgångsrik guvernör och vice premiärminister under Boris Jeltsin. I den senare rollen var han med på presidentbesöket i Sverige och dessutom ansvarig för energifrågorna. Inte minst kunde han sedan rikta ett anklagande finger mot Vladimir Putin för hur han utnyttjar energin som vapen men också om hur pengarna försvinner ned i fickorna på den närmaste maktkretsen. Boris Nemtsov pekade på hur lite som återinvesterades i olje- och gasfälten samt infrastrukturen. Det som föder och göder kan relativt snart visa sig vara bokstavligen sinande tillgångar. Och redan i höstas sades det låga världsmarknadspriset i kombination med sanktionerna bli alltmer kännbara för Ryssland och dess åtminstone tidigare omfattande valutareserv som nu i växande utsträckning får användas.
Jag går igenom mina anteckningar från oktober förra året. Noterar hur Boris Nemtsov vidare talar om TV som ett vapen vilket Putin använder. Just det uppiskade tonläget i media anges som förklaring till tydligare motsättningar mellan demokrativänner och den breda allmänheten i Ryssland.
Vägvalet för det egna landet handlar om, hävdade Nemtsov, att vända sig mot Europa eller Asien. Och ingen tvekan råder om vart han ville gå. Kraftfullt och initierat fördömde han alla påståenden om att endast så kallade separatister slåss i Ukraina. Frustande och ivrigt skakande på huvudet avvisade han att det skulle vara några ryska soldater på ”semester”. De var utkommenderande. För att strida!
Efter Krim finns ett nytt säkerhetsläge i Europa. Det som är risken är att Putin alltmer börjar tro på sin egen nationalistiska retorik om det ryska imperiet. Konflikterna och de strider som 2008 utkämpades med Georgien och som nu följts av Ukraina kan mycket väl leda till att intresset längre fram riktas mot Vitryssland vilket skulle förklara varför regimen i Minsk är så angelägen om att erbjuda en plats för förhandlingar.
Putins långsiktiga mål är att försöka härska genom att söndra, förklarade Nemtsov. Därför vill den ryske presidenten se splittring mellan EU och USA!
Ord som bör klinga i öronen lika länge som ekot av de skott som tog en riktig frihetskämpes liv.
Hans Wallmark