Ängelholms kommuns fullmäktiges sammanträde den 18 januari går till historien där samarbetet mellan Sverigedemokraterna (SD), Socialdemokraterna (S) och Engelholmspartiet (EP) skördade nya framgångar.
Vi fick uppleva piruetter av icke skådat slag som vilken yrkesdansare som helst skulle bli avundsjuk på. Jag noterade att ordet förtroende användes i tid och otid och ibland av talare som själva dansade på flera olika politiska arenor.
Att SD och EP hjälpte S med att få 2017 års budget på plats kommer de flesta ihåg. Då var det en numera politisk vilde som på ett finurligt sätt lyckades med konstycket att få SD:s krav ordagrant återgivna i budgetförhandlingar och beslut detta år.
Att nu vid det senaste fullmäktigesammanträdet framhålla att det går bra att styra i minoritet med SD och EP är mycket förvånansvärt. Var det det mandatet som S fick från sina väljare för att styra kommunen?
Resultatet från sista fullmäktige sammanträde kan bara tolkas på ett sätt och det är att S anser att de, med nämnda partiers stöd, får sitta kvar året ut.
Detta stämmer illa med de yrkanden i fullmäktige där S med emfas ansåg att Alliansen med flera saknade varaktigt stöd för ett maktskifte. Istället kan påstås att S definitivt saknar varaktigt stöd för sin politik.
Som en konsekvens av beslutet som togs på sammanträdet kan man konstatera att väljarnas röster på SD och EP är indirekt en röst på S. Omvänt är en röst på S även en indirekt röst på SD och EP. Sug på den karamellen!
Det är min förhoppning att väljarna i september kommer ihåg vad som hände och hur S lyckades kravla sig över höjd barren med minsta möjliga marginal med hjälp av två stödpartier som präglas av politiska vildar.
Med hänsyn till ovanstående händelser klingar ordet förtroende falskt i mina öron när det framförs av företrädare av de nu styrande partierna (S, SD och EP). För egen del känns det tryggt att tillhöra en grupp politiker som känner sig manade att ta över styret för att styra Ängelholm på ett betydligt mer betryggande sätt.
Må septembervalet vara tydligt och rättvist.
Cornelis Huisman (M)