Ge en gåva
Ge en gåva

Kategori: Hans Wallmark

Hans Wallmark i Kvällsposten 21 mars

Posted on by Daniel Jönsson

Söndag 15 maj går delar av Sverige till val. Beslut har nämligen fattats att det blir omval i Västra Götaland av hela regionfullmäktige samt den största valkretsen i Örebro kommun. Resultaten kan leda till förändringar av nuvarande styren. På goda grunder går det att ha synpunkter på det faktum att så pass mycket slarv och begångna misstag kan leda till den dramatiska konsekvensen att allt får göras om men också att det tog Valprövningsnämnden nästan fem månader innan beslut kunde fattas.

Regionvalet berör över en miljon. Organisationerna är i full gång med planering och framtagande av valmateriall. Alla partier tycker att det är viktigt och erkänner att ett nytt val har en elektrifierande effekt även om det också är slitsamt att mindre än ett år efter de allmänna valen 2010 nu sätta hela apparaten på fötter.

För oss som förespråkar skilda valdagar genomförs nu ett fullskaleexperiment. Faller det väl ut ökar rimligtvis trycket på att Sverige borde få samma ordning som i många andra länder att de nationella valen separeras från de lokala och regionala. Med dagens mandatperioder skulle en ordning kunna införas som innebär att man har val vartannat år.

Det viktigaste argumentet för skilda valdagar är just att låta de lokala och regionala frågorna och utmaningarna få en starkare ställning. Även om de senaste valen visar på en ökad röstsplittring, inte minst i Skåne, finns ändå följsamhet då många medborgare väljer samma parti lokalt och regionalt som de stödjer nationellt.

Omvalet i Västra Götaland kommer säkert att inramas av åtskilliga besök och framträdanden av partiernas tunga nationella företrädare både från Alliansen som oppositionen. De röstberättigade kommer dock säkert att förstå att de frågor som avgörs är de regionala med inte minst sjukvården i centrum.

En annan huvudinvändning är att skilda valdagar skulle leda till kraftigt sjunkande deltagande. Efter 15 maj går det ju att i verkligheten få ett vettigt svar på den frågan istället för enbart spekulation.

Nyligen har genomförts vissa grundlagsförändringar som bland annat medger lokala nyval på samma sätt som det tidigare varit möjligt med extraval till riksdagen. Det tar lång tid att ändra dessa grundläggande politiska spelregler och därför behövs en kontinuerlig konstitutionell debatt för att driva på reformeringar även om dessa kan ligga decennier bort i tiden.

För närvarande arbetar en utredning om förstärkning av den kommunala demokratins funktionssätt (FI2010:4). I direktiven till den parlamentariska kommittén öppnas för möjligheten att olika lösningar kan få prövas utan att de omedelbart måste genomföras i hela landet. Ett sådant område skulle kunna vara att i likhet med Danmark ersätta dagens kommunfullmäktigeförsamlingar med direktvalda kommunstyrelser. Det skulle vara ett sätt att öka närheten mellan valda och medborgare. Ifall detta görs möjligt skulle inte minst kommuner i Skåne vara särskilt lämpliga för en sådan nyordning ifall intresse finns då just närheten till vårt södra grannland gör att ett sådant modigt steg lättare kan tas härnere.

Omval i Västra Götaland och Örebro kommer oberoende av utfall att ge argument i det fortsatta samtalet om skilda valdagar. En mer levande konstitutionell debatt hade varit välkommen samtidigt som nya lösningar i framtiden skulle kunna prövas regionalt och lokalt.

Hans Wallmark
Riksdagsledamot (M)
Ledamot av utredningen om den kommunala demokratins funktionssätt

TF och YGL måste värnas

Posted on by Daniel Jönsson

Den parlamentariska utredningen Yttrandefrihetskommittén har under justitierådet Göran Lambertz ledning inventerat förutsättningar för och behov av att ersätta två av våra grundlagar, Tryckfrihetsförordningen (TF) och Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) med en så kallad ”teknikoberoende” grundlag. Resultatet av tankemödorna ska redovisas senast i december. Det så kallade debattbetänkandet i oktober (SOU 2010:68) har att döma av den nyss avslutade remissomgången mötts av föga entusiasm.

För oss är det uppenbart att ingen av de tre föreslagna nya modellerna – Ansvar, Verksamhet, Ändamål – löser problemen med nuvarande ”modell”. Snarare ligger det i farans riktning att ny ersättande lagstiftning skulle kunna leda till försvagning av befintligt skydd genom vidgat tolkningsutrymme när det gäller yttrandens innehåll och avsändare.

Det brukar anföras att en lagstiftning med anor från 1766 av naturliga skäl inte kan täcka in den snabba medieförändringen och att just av detta skäl en ny ”teknikoberoende” grundlag skulle behövas. Men trots ofullkomligheterna har TF från 1949 och YGL från 1991 tjänat försvaret för yttrandefriheten väl. Att dess grund är gammal är inte en svaghet utan en styrka som ska vårdas. Vi menar att redan den förra utredningen, grundlagsexperten Göran Regners utredning (SOU 2006:96), visade detta och att tidigare försök i ärendet följaktligen heller aldrig lett till propositioner.
Vi hävdar därför, i likhet med bland andra JO Hans-Gunnar Axberger (Dagens Juridik 2/3) att modelltänkandet kan arkiveras. Det fortsatta arbetet bör gå vidare med en uppdatering av TF och YGL, om så befinns nödvändigt främst för att möta den växande skörden av hat och förtal på nätet.

Inför höstens arbete om lagstiftningens förenlighet med EU-rätten – ett viktigare och mer komplicerat problem än modellval – måste frågan ställas: Hur långt är Sverige berett att gå i fråga om anpassning?
 
I en rapport till utredningen, ”Tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens förhållande till EU-rätten” av jur dr Lotta Lerwall, konstateras att Sverige i samband med EU-inträdet framhöll att tryck- och yttrandefriheten är en del av grunderna för den svenska rättsordningen och att vi därför förbehöll oss rätten till undantag för TF och YGL i händelse av konflikt med EU. Konstitutionsutskottet pekade uttryckligen på offentlighetsprincipen, meddelarfriheten, censurförbudet, skyddet av uppgiftslämnare, ansvarighetssystemet och andra viktiga tryckfrihetsrättsliga principer som delar av denna rättsordning.
 
Att hävda denna rätt till undantag för TF och YGL i händelse av konflikt med EU-rätten, måste även fortsättningsvis vara den svenska linjen i lagstiftningsarbetet och hållningen till EU, oavsett slutresultatet av den lambertzka utredningen.

Mats Johansson
riksdagsledamot (M),
Europarådets ombud för mediefrihet

Hans Wallmark
riksdagsledamot (M), redaktör

Maria Abrahamsson
riksdagsledamot (M), jurist

Inger René
ordförande Signalspaningskommittén,
riksdagsledamot (M) 1991–2010

Anti Avsan
riksdagsledamot (M), domare

Debatt angående Påskupproret

Posted on by Daniel Jönsson

Det finns ett starkt engagemang och en ärlig vilja att hjälpa bakom de som nu deltar i det senaste så kallade Påskuppropet. Präster, diakoner, församlings- som stiftsaktiva uttrycker bekymmer över både sjukskrivna som barn i familjer med låga inkomster.

Det finns dock två stora faror. För det första partipolitiseringen. Från vänsterhåll applåderas kampanjverksamheterna. Kyrkornas oberoende innebär en självklar rätt, rent av skyldighet, att kritisera och fästa uppmärksamheten på det som ses problem och orättvisor. Men det gäller att göra det på ett klokt och vist sätt. För det andra finns en fara i att helheten går förlorad. Vilka är de grundläggande faktorerna och strukturerna som är bäst för landets alla sjukförsäkrade och de som lever i hushåll med små marginaler? Är det ett växande och inkännande Sverige som eftersträvas eller ett präglat av ointresse för tillväxt och utveckling?

Alliansregeringen har sedan den tillträdde 2006 arbetat för att göra något åt samhällets utanförskap. Tidigare förnekades alltför många rehabiliteringsåtgärder för att istället erbjudas sjukpension. Reformeringen har skett samtidigt som världen haft att hantera en av de svåraste finansiella kriserna sedan den stora depressionen för 80 år sedan. Sverige är ett av få länder som genom stabilitet och ansvarstagande nu möter ett förbättrat konjunkturläge med optimism.

Antalet sjukskrivna har sedan 2006 halverats från 200 000 till 100 000 medan antalet förtidspensionerade har minskat med uppemot 100 000 individer. När Alliansen dessutom möjliggjort för människor med permanent förtidspension att kunna arbeta utan att förlora rätten till en ersättning kom det in cirka 10 000 ansökningar om detta under 2010. Tusentals barnfamiljer torde alltså ha stärkt sin ekonomi när föräldrarna gått från sjukfrånvaro till jobb.

Det stämmer att det finns dem som lämnat sjukförsäkringen efter att ha uppnått maximal tid och några har fått sin sjukpenning indragen. Det är dock ytterst få av dessa människor som hänvisas till försörjningsstöd. Alliansregeringen har anslagit 17 miljarder på arbetslivsinriktad rehabilitering. Ingen regering har tidigare satsat så mycket på att hjälpa människor som varit långvarigt sjukskrivna att komma ut i jobb.

I december 2010 gjorde Försäkringskassan en uppföljning av de 14 000 som lämnade sjukförsäkringen vid årsskiftet 2009/2010 efter att de uppnått maximal tid. Det som medierna väljer att kalla ”utförsäkrad”. Undersökningen visade att 88 procent hade anmält sig till Arbetsförmedlingen, vilket innebär att dessa personer får aktivitetsstöd via den så kallade arbetslivsintroduktionen (ALI). Det har även framkommit att 49 procent av dessa personer fått lägre ersättning med aktivitetsstöd men att 45 procent har fått mer i plånboken.

Det finns med andra ord inget som tyder på att stora grupper har gått över till försörjningsstöd. De stora delarna i sjukförsäkringsreformen ligger fast eftersom det i grunden är en bra reform. Samtidigt pågår nu en översyns som kommer leda till vissa justeringar. Den är både döv och blind som inte kan höra och se att enskilda kan ha problem och svårigheter. Komplexa system kräver också att man vågar förändra och reformera ifall effekterna inte blir de tänkta. Det viktiga är emellertid att prioritera rätt framför snabbt.

Vid söndagens biskopsvigning i Uppsala noterade ärkebiskop Anders Wejryd: ”Svenska kyrkan byter roll. Vi hör inte till den offentliga sektorn och absolut inte till självklarheterna. Vi är del av frivillighetssamhället, det som människor själva väljer. Granskningen blir närgångnare. Trovärdigheten viktigare.”

Låt inte ett viktigt diakonalt arbete förvandlas till kampanjverksamhet. Att vara högljudd är inte nödvändigtvis samma sak som att vara relevant.

Hans Wallmark
Riksdagsledamot (M)
Ledamot av Kyrkomötet

Pressmeddelande 3-4/3

Posted on by Daniel Jönsson

Hans Wallmark (M) leder riksdagsdelegation till Rom för debatt om läget i Medelhavsregionen

Sedan 2004 finns ett politiskt organ för Medelhavsområdet (EMPA Euro-Mediterranean parliamentary Assembly) som samlar företrädare från EU-parlamentet, de nationella parlamenten i EU-länderna samt ett antal företrädare för andra stater runt Medelhavet. Den svenska delegationen från riksdagen leds av Hans Wallmark (M), ordförande.

Fredag 4 mars hålls den årliga sessionen. I år i Rom. Dagordningen inleds med diskussion om den senaste tidens händelseutveckling i regionen. Libyen står utanför samarbetet men i övrigt deltar länder som Tunisien, Egypten, Algeriet och Marocko. Även Israel och Palestinska myndigheten deltar. Sessionen består av totalt 280 valda företrädare från drygt 40 olika parlament.

Andra områden som kommer att behandlas under sessionen är religions- och kulturdialog samt kvinnornas ställning.

Sessionen föregås av utskotts- och rådsmöten torsdag 3 mars.

För kontakt:
Hans Wallmark (M), ordförande, 070-695 41 00

Wallmark om demokrati i arabvärlden

Posted on by Daniel Jönsson

Först föll Tunisiens president efter att ha hållit sitt land i ett
järngrepp under 23 år. Några veckor senare var det så dags för Mubarak som haft kontroll över i Egypten i 30 år. Alla ställer sig frågan åt vilket
håll frihetsvindarna nu kommer att blåsa. Är det dags för Jemen? Palestinska myndigheten?

Om sex månader planeras val i Tunisien respektive Egypten. Förändringarna har sin grund i breda gruppers frustration efter år av påtvingad fattigdom och marginalisering. Det finns en frihetstörst som dämpats genom att folk
fängslats, oppositionella trakasserats och nätets tanketrafik hindrats.

Av den anledningen skulle etablerandet av pluralism, oberoende media och andra friheter i Tunisien och Egypten långsiktigt kunna påverka området i sin helhet på ett positivt sätt. Den så kallade jasminrevolutionen kan få en liknande betydelse som när militärstyret föll under 1970-talet i
Spanien, Portugal och Grekland eller när Berlinmurens fall 1989 ledde till
en genomgripande förändring av hela Öst- och Centraleuropa.

På sina håll i Europa framförs nu oroliga kommentarer för vad fria val kan
resultera i. För en tid sedan träffade jag en tunisisk politiker som
precis fått se sitt parti legaliseras. Han uttryckte bekymmer över att ett
halvår är en kort tid för att arrangera val. Det ökar risken för
ytterkantsgrupper att göra sig gällande på de modererades bekostning.

Och den gamla strukturen kan alltid ändra attityd och uttryck och dyka upp i nya former. Partier och andra politiska krafter har varit förbjudna.

Flera av länderna har utvecklats till ?kleptokratier? – tjuvsamhällen – och
polisstater.

Som relativt nybliven ordförande för riksdagens EMPA-delegation
(Euro-Mediterranean Parliamentary Assembly ? ett samverkansorgan mellan EU och södra Medelhavsregionen och Nordafrika) har jag vid olika tillfällen träffat företrädare för ett antal Arabländer. Långt före demonstrationerna var en av de frågor som behandlades kristnas och andra religiösa minoriteters ställning. De fördomar som muslimer kan drabbas av i Sverige och Nordeuropa har samma grumliga grund som de kristna kan mötas av på andra håll i världen. De upplopp som för en tid sedan inträffade i Egypten med kyrkor som sattes i brand och andra svåra övergrepp som följd påstods ha sin upprinnelse i anklagelser om våldtäkt av en muslimsk flicka. I Sverige finns det ju politiska krafter som försöker hävda det omvända med brottslighet som sägs ha sin grund i islam.

I länder med hög korruption, svagt rättsväsende och låg tilltro till de
offentliga organen kan det vara enklare att piska upp stämningarna. Även
om det finns motsättningar och slitningar mellan olika grupper i
Nordeuropa kan de i normalfallet hanteras under ordnade former. En
demokratisering med steg mot en fungerande rättsordning är därför viktigt för att slå vakt om kristna gruppers ställning i Arabvärlden. Problemet är inte islam, utmaningen är avsaknaden av fungerande polis, fristående domstolar och mediefrihet. Val om sex månader är ett viktigt steg, men det är inte det enda utan kräver också uppbyggandet av ett öppet samhälles institutioner.

Hans Wallmark, riksdagsledamot (M)
Ordförande riksdagens EMPA-delegation

Kärnkraften, tillväxten och socialdemokratisk vånda

Posted on by Daniel Jönsson

Finland har tagit ytterligare steg mot byggandet av Nya kärnkraftverk. För några dagar sedan gavs nödvändiga klartecken. Redan sommaren 2010 röstade riksdagen för, med stor uppslutning även med ledamöter från S och C.

Det handlar om att trygga goda och säkra energileveranser till den tunga industrin. Precis som Sverige utgör skog, massa och metall något av exportnäringarnas ryggrad. Till det kommer visst beroende av elleveranser från Ryssland. Egenproduktion i nya anläggningar har därför anförts som ett viktigt argument.
Frågan är nu var de nya anläggningarna hamnar. Ett förslag är Simo, endast några mil från den svenska gränsen och Haparanda. I området finns den stora metallanläggningen utanför Kemi som ägs av Outokumpu. Det är en betydande arbetsplats även för boende på den västra sidan av Tornedalsälven.
Att Haparandas tidigare kommunalråd, nuvarande riksdagsledamoten, Sven-Erik Bucht (S) förordar en placering i Simo är fullt begripligt.
Ytterst handlar det om att säkra viktiga jobb i regionen. Det är bra för hela norra Finland såväl som för norra Sverige. Bucht talar om tillväxt och att människor på ett enkelt och naturligt sätt tar sig över gränsen. Även i andra sammanhang har han visat sig vara en god uttolkare av vad folk tycker. Trots en relativt låg placering på socialdemokraternas valsedel i Norrbotten lyckades han med ett formidabelt starkt stöd ta sig in i riksdagen med över 17 000 kryss.
Sven-Erik Bucht är representativ för många tillväxtvänliga socialdemokrater i både fackföreningsrörelse som själva partiapparaten. De
kan tala väl om kärnkraften, rent av glädja sig åt att nya anläggningar byggs i Finland, men samtidigt är de delar av ett parti som centralt
driver den rent motsatta uppfattningen! Före valet 2010 röstade riksdagen igenom en mogen och långsiktig klimat och energipolitik som byggde på en Alliansöverenskommelse om att kombinera energieffektiviseringar och utveckling av det förnybara med möjligheten av
att ersätta de tio gamla reaktorerna med nya. S röstade emot tillsammans med V och MP. Och de mindre partierna i det rödgröna samarbetet har ju ställt krav på ytterligare avvecklingar utöver de två aggregat i Barsebäck socialdemokraterna redan medverkat till att stänga.

Från den svenska industrins sida uttrycks starka önskemål om tydlighet i fråga om energipolitiken. Av den anledningen vore det bra om
socialdemokraternas förnyelsearbete även skulle nå detta område. Och att den linje Sven-Erik Bucht representerar i Haparanda skulle gälla hela landet. För om det finns ett samband mellan att det byggs en anläggning i Simo och nya jobb och god tillväxt gäller ju detta rimligtvis även Sverige. Ifall en eller flera äldre reaktorer kan ersättas av nya med ökad effekt är detta positivt. Att länder som Finland och Sverige tryggar energileveranser för lång tid framåt är dessutom bra för hela Norden.

Låt Bucht visa vägen för S!

Hans Wallmark
Riksdagsledamot (M)
Ledamot av Nordiska rådet

Tillbaka till 60-talet?

Posted on by Daniel Jönsson

I svensk politik finns två partier som drömmer sig tillbaka. Dess företrädare önskar se en värld som inte finns. Det utopiska draget har något av 1960-talet över sig. Det är vänsterpartiet respektive sverigedemokraterna som utmärker sig. Var och en på sitt sätt. Särskilt märks detta inom försvars- och säkerhetspolitikens område.

Sverigedemokraternas inlägg i kammaren då försvarsbudgeten behandlades inskränktes till ett pliktskyldigt redogörande för partiets reservationer. Så även när det var debatt om det blocköverskridande förslaget om fortsatt deltagande i Afghanistan tillsammans med 46 andra länder på FN-uppdrag. Av det sagda och det skrivna framgår tydligt att SD anser att svenska soldater skall fullgöra sina uppdrag hemma.

Den bild som träder fram bär 60-talets drag av ett kallt krig där beröringsångesten med andra länder och allianser är högst påtaglig. Men mycket har hänt sedan dess. Dagens konflikter är av helt annan art. Inte minst finns en växande insikt om att gemensamma utmaningar måste hanteras just gemensamt. Tillåts exempelvis talibanstyre och andra starkt odemokratiska krafter bita sig fast och kontrollera samhällsutvecklingen i andra länder är risken stor att motsättningar och flyktingströmmar med tiden når även oss. Redan i dag går det att se hur våldsamma grupper inspireras och finansieras utifrån. Ett Afghanistan eller Pakistan i händerna på fanatiker riskerar att destabilisera hela regionen.

I det läget går det inte att doppa fötterna i Östersjön, vippa på tårna och förklara att svenska soldater endast skall agera i Sverige. Att bidra till svensk säkerhet kan ske på så många andra sätt. Den Nordiska stridsgrupp som från 1 januari under svensk ledning nu kan sättas in på EU-uppdrag är ett gott exempel på hur vårt land agerar med andra som tänker på ett likartat sätt. För SD tycks det vara rimligt att kunna göra något tillsammans med nordiska grannar som Norge och Finland medan tvivel uttalats mot andra länder i den gemensamma stridsgruppen som det mer ”främmande” Estland och Irland. Det är inte kloka överväganden och sakliga skäl som styr!

Vänsterpartiets version av 60-talet är av annan drömmande art. Internationella konflikter skall inte hanteras av väpnad trupp. Vad som helt bortses ifrån är behovet av skydd och övervakning för att säkra exempelvis bistånd och humanitär hjälp så som nu sker i Afghanistan. Det finns något aningslöst över en retorik som frammanar bilder av fredsdemonstrationer. Även här märks en brist på analys och insikter om det säkerhetspolitiska läget då varje möjlighet att kritisera USA tycks vara det som prioriteras.

Självrättfärdigheten är stor hos vänsterpartiet som i riksdagen hårt kritiserat socialdemokraterna för att partiet övergivit den gemensamma försvars- och säkerhetspolitiska plattform som mejslades fram före valet. Vi i V står för det rödgröna alternativet, konstaterade vänsterpartiets talesperson Hans Linde. På frågan varför S lämnat tidigare intagna positioner svarade socialdemokraten Urban Ahlin att partiet tillsammans med V och MP förlorat valet.

Det säger faktiskt en del. Dels har socialdemokraterna en väg att vandra mot en mer nyanserad försvars- och säkerhetspolitik som fjärmar sig från vänsterpartiets USA-hat och dogmatism och dels att det faktiskt finns goda förutsättningar att nå bredare överenskommelser med två partier drömmande om 60-talet vid sidan av medan de andra tar sig an verklighetens utmaningar.

Hans Wallmark
Riksdagsledamot (M), Försvarsutskottet
Ängelholm

Om Nordisk stridsgrupp 2011

Posted on by Daniel Jönsson

I skuggan av debatten om fortsatt svensk närvaro tillsammans med 46 andra länder på FN-uppdrag i Afghanistan har det skett en politisk behandling av deltagande i en Nordisk stridsgrupp under 2011. Även om det inte har funnits samma mediala fokus kring detta uppdrag har också här de fyra Allianspartierna kunnat samla sig bakom gemensamma skrivningar tillsammans med S och MP. Det är vänsterpartiet och sverigedemokraterna som av olika skäl står vid sidan om och reserverar sig.

Nordiska stridsgruppen 2011 kommer att ledas av Sverige under sex månader med från vår sida 1600 kvinnor och män. Det innebär att vältränad trupp kan sättas in på EU-uppdrag för att i närområdet bidra till säkerhet. Det kan exempelvis handla om att förhindra humanitära katastrofer till följd av krig, uppror eller annan form av samhällskollaps. Då gäller det att snabbt säkra hamnar eller flygplatser för att på så sätt kunna få in mat och andra förnödenheter. En olycka kommer sällan ensam och vid stora påfrestningar är det många strukturer som kan falla samman samtidigt. Det är här soldaterna kommer in. Hela idén är att det skall gå väldigt fort – endast några dagar – från att behov uppstått till att beslut fattats och stridsgruppen är på väg.

I grunden är det också bra med samverkan tillsammans med våra närmaste länder. Sedan ett par år finns en solidaritetsförklaring där Sverige förklarar att svåra påfrestningar i vårt närområde inte kommer att mötas med armarna i kors. Även om vi är alliansfria är vi inte blinda och döva. Och vi hoppas naturligtvis att andra bistår oss vid stora problem och utmaningar. Den bärande insikten är att konflikter och katastrofer enkelt fortplantar sig. Flyktingströmmar, giftutsläpp och terrorgrupper känner inga gränser. Vår säkerhet bygger också på att andra känner sig säkra och trygga.

Utöver Sverige ingår i den Nordiska stridsgruppen soldater från Estland och Norge samt de två icke Nato-anslutna staterna Finland och Irland. Insats bygger på EU-beslut och skall ske i enlighet med FN-stadgans ändamål och principer. Ifall en begäran inkommer under 2011 om att använda truppen krävs också ett riksdagsbeslut för att sända iväg soldaterna ifall dessa riskerar att hamna i en väpnad konflikt. Något så allvarligt som aktivt deltagande utomlands måste alltid bygga på beslut av de folkvalda och får inte bli en indirekt konsekvens av olika internationella avtal eller ses som en administrativ konsekvens av tidigare fattade beslut. Tjänstgöring vid konflikter skall alltid bemötas den stora respekt som insatsen är värd!

Det är inte första gången Sverige axlar huvudansvar för en Nordisk stridsgrupp. Så skedde också genom beslut 2004/05. Då bildades ett förband som var stridsklart 2008. Den gången skenade dock alla kostnader. Den miljard som det hela beräknades kosta visade sig i efterhand bli fyra! Riksrevisionen har i en granskning riktat skarp och berättigad kritik. Efter regeringsskiftet och med Sten Tolgfors som ny försvarsminister har förbättrade ekonomiska rutiner skapats inom försvarsmakten. Det tillsammans med andra nya inriktningsbeslut som att det gamla värnpliktssystemet övergetts kommer förhoppningsvis att leda till bättre kontroll och uppföljning. Som skattebetalare är det lika rimligt att ställa höga krav på försvarsmakten liksom all annan offentligt finansierad verksamhet.

Även om motståndare till en Nordisk stridsgrupp 2011 anför ekonomiska skäl för sina invändningar så har ifrågasättandet sin grund i ovilja både mot EU som bristande insikt i att morgondagens säkerhet byggs tillsammans. Särskilt viktigt för stridsgruppen blir att backa upp FN-resolutioner 1325 från år 2000 och 1889 från 2009 som handlar om kvinnor, fred och säkerhet samt 1612 från 2005 och 1882 från 2009 som berör barn i väpnade konflikter. Vi gör det tillsammans för fred och säkerhet och är beredda att hörsamma rop på hjälp. Och vi gör det tillsammans med nära vänner i vårt närområde!

Hans Wallmark
Riksdagsledamot (M), Försvarsutskottet
Ängelholm

Inför första advent – tusen år av tradition

Posted on by Daniel Jönsson

Första advent och början på ett nytt kyrkoår: För somliga är detta en självklarhet, för andra mer en förborgad hemlighet. Med julen i antågande närmar vi oss en av kristenhetens största helger. Det nyfödda, sårbara barnet lyfts fram. Det möter oss i allt från krubban som görs i ordning i hemmet till motiv på kort som ska postas i tid. Om några månader spikas den blödande, döende människan upp på korset. Påskens mysterier är den självklara pendangen i det som handlar om död och liv.

Även den mest sekulariserade i vårt land, om man så är hedersmedlem i föreningen Humanisterna, påverkas av de traditioner, seder men också rättsuppfattningar som präglat och fortfarande präglar Sverige och västvärlden. Vår kulturkrets vilar på ett arv från Aten, Rom och Jerusalem.
Under en tid har det förts en diskussion ifall kristendomen skall ges en särställning i undervisningen. Kritiken och invändningarna har sällan eller aldrig kommit från företrädare för andra religiösa samfund. Istället har motståndet huvudsakligen hämtat näring ur ett helt antireligiöst betraktelsesätt. För även den muslimska eller judiska trosbekännaren inser att fördjupad kunskap om det som format vår kultur leder till förståelse och insikt om även andra religioner.

Församlingar och kristna företrädare har inför det kommande beslutet uttryckt oro. Därför är det med stor tillfredsställelse det går att konstatera att kristendomen, tack vare Alliansregeringen, även i fortsättningen kommer att ha en särställning i skolans religionsundervisning. Skolverkets förslag att likställa de fem världsreligionerna blir därmed inte verklighet. Svenska elever kommer även i framtiden att få lära sig mest om den religion som under de senaste tusen åren haft störst inverkan på oss och vårt samhälle.

Alla är dock inte lika glada. Exempelvis menar delar av den rödgröna oppositionen att beslutet skickar signaler om att kristendomen är mer värd än andra religioner. De verkar även mena att regeringen alltid måste följa Skolverkets råd. På båda dessa punkter har de fel.

För det första är det vi folkvalda som fattar beslut om hur lagar och förordningar ska utformas i Sverige – inte myndigheter eller experter.

För det andra är det ingen som hävdar att staten på det här sättet ger uttryck för att kristendomen skulle vara bättre eller finare än någon annan religion. Och det handlar inte heller om något slags återgång till den gamla tidigare kristendomsundervisningen – ett önskemål som få samfund också gett uttryck för.

I tusen år har kristendomen haft stort inflytande över hur våra lagar är konstruerade, hur vi beter oss mot varandra, vilka helgdagar vi är lediga och hur många av våra traditioner ser ut. Det är ingen slump att vår flagga pryds av ett gult kors på blå botten.
Väldigt få tycker att det är konstigt att vi på historielektionerna läser mer om vår historia än till exempel om Turkiets eller Japans. Inte heller är det konstigt att det på samhällskunskapslektionerna läggs mest tid på hur den svenska demokratin fungerar istället för att lika mycket energi skulle gå till att studera övriga länders olika styrelseskick.

Elever med rötter i andra kulturer vinner på att skolan fokuserar på varför vårt land och vår kultur fungerar på ett visst sätt. Dels därför att de i mindre utsträckning än andra kan få den kunskapen hemma. Men också för att det är lättare för oss som bor i Sverige att acceptera och känna oss trygga med andra kulturer om vi har kunskap om vår egen.

Kristendomen har under tusen år varit med och format vårt land och vår kultur, varför skulle vi förneka det 2010?

Med första advent och en stundande julhelg kommer många svenskar, avsiktligt eller helt oavsiktligt, att påverkas av den kristendom svenska skolelever nu ges rätt och möjlighet att fördjupa sig litet mer i. Julen firas faktiskt inte till åminnelse av Kalle Anka i TV klockan 15 den 24 december – även om detta också på sitt sätt råkar vara en tradition!

Margareta Pålsson
Utbildningsutskottets ordförande (M)
Hans Wallmark
Riksdagsledamot, Ledamot av Kyrkomötet (M)

Ängelholms riksdagsman i Nordiska rådet

Posted on by Daniel Jönsson

Riksdagsledamot Hans Wallmark, Ängelholm, har återvalts som en av Sveriges 20 ledamöter i Nordiska rådet. Nordiska rådet är en församling med 87 medlemmar från de fem nordiska ländernas parlament och från de tre självstyrande områdena Åland, Färöarna och Grönland. 62:a sessionen kommer att avhållas på Island 2-4 november.

Vid den svenska delegationens möte 27 september utsågs Hans Wallmark också till riksdagens ledamot i Parlamentariska Östersjökonferensensens permanenta kommitté (BSPC). BSPC är ett samarbetsorgan bestående av företrädare för 27 av de nationella och regionala parlamenten runt Östersjön inklusive ryska företrädare.