Kategori: Nordiska rådet

Nordiska rådet är inget nordiskt parlament! Har aldrig varit och kommer aldrig att bli. Det är däremot ett politiskt organ skapat genom en överenskommelse, Helsingforsavtalet, fem länder emellan. Rådet saknar de överstatliga verktyg som vi känner från exempelvis EU. Däremot finns en viktig roll i att stimulera de fem nordiska parlamenten och tre självstyrande områdena att finna sektorer för fördjupat samarbete och utbyte.

Rätt hanterat och rätt moderniserat går det att bli en Nordens arena!

Näringslivet har de senaste 20-30 åren utnyttjat den nordiska marknadens potential. Det har bland annat skett genom att företag gått samman, exempelvis inom telekom- och banksektorn. Den nordiska nyttan har talat för sig själv och drivit på utvecklingen. Härmed visas på vägen framåt.

Det mellanstatliga parlamentarikersamarbetet i Nordiska rådet kan ge rekommendationer och ställa frågor till såväl Nordiska ministerrådet som till de nordiska regeringarna. Men det är inte här som styrkan ligger. Det är inte i pappersproduktionen kvalitet och inflytande kan mätas. Det behövs färre rekommendationer och dokument och fler former av möten.

Nordiska rådet kan göra sig själv till en nordisk mötesplats. Vi kan göra skillnad genom att ta oss an rollen som mässanordnare och möjliggörare. På det sättet kan skapas förutsättningar för tydliga nordiska avtryck. Goda argument, fakta och nya idéer påverkar. Men vi ska inte lura oss själva att det är vi som fattar besluten. I stället ska vi hitta de rätta formerna som skapar olika typer av berikande samtal.

Därför bör vi arrangera fler ad hoc-möten. Det kan vara mötesplatser där politiker kommer samman med exempelvis forskare, specialister, företrädare för arbetsgivare och fack, människor från det civila samhället och samfund. Tillsammans kan vi speja mot horisonten. Hur utveckla en infrastruktur för hela Norden? Hur kan den gemensamma arbetsmarknaden fördjupas? Hur kan regler fortsätta att förenklas? Hur kan universitet och högskolor komma varandra närmare? Och hur hanteras gemensamma utmaningar inom försvars-, säkerhets- och utrikespolitiken i vårt närområde med ett Ryssland som så flagrant struntar i överenskommelser och folkrätt?

Vissa steg har redan tagits. Redan 2013 initierade ett välbesökt försvarspolitiskt rundabordssamtal med deltagande av såväl ministrar som försvarsexperter som då hölls i Helsingfors. Årets uppföljning skedde i Oslo. Med start 28 oktober inleds i Stockholm Nordiska rådets 66:e session. Utöver de 87 valda ledamöterna kommer samtliga regeringschefer att delta i ett nordiskt toppmöte som dagen därpå följs av försvars- och utrikesministrarnas redogörelse. Det finns anledning att tro att debatter och dialog kommer att präglas av ett allt skarpare läge i vårt närområde.

Med rörligare former kan Nordiska rådet bli bättre på att fånga upp det civila samhället och nyckelaktörer. Istället för dagordningar fastställda lång tid i förväg går det att hantera aktuella utmaningar alldeles oavsett om det handlar om exempelvis gemensamma åtgärder för att förhindra globala ebola-utbrott eller incidentkränkningar i luften eller på vattnet i Östersjöområdet.

Nordiska rådet kan vara en stark opinionsbildare och en tydlig röst genom att skapa arenor för samtal, ett slags Nordens torg.

Hans Wallmark, President Nordiska rådet
Riksdagsledamot (M)

Med drastisk formulering i Berlingske Tidende om en dyr kaffeklubb har folketingsmedlemmen och tidigare ministern Karen Ellemann (Venstre) startat en viktig debatt om nordiskt samarbete.

Det finns anledning att skilja på spektakulär retorik och själva innehållet i Ellemanns debattinlägg.

Norden har en självklar särställning. Det finns en tydlig politisk önskan om att fördjupa samarbetet mellan de fem länderna och tre självstyrande områdena. Utöver delad historia och många gemensamma traditioner finns här ländernas viktigaste handelspartners. Det nordiska samarbetet utgår från en språklig gemenskap och vilar på ömsesidiga värderingar ifråga om demokrati, rättvisa och rättsstat. 2014 är det 200 år sedan något av de nordiska staterna befann sig i krig med varandra. Samarbetet spänner över de allra flesta samhällsområden och åtnjuter i allmänhet ett starkt stöd bland medborgarna.

Nordiska rådet har bidragit med mycket gott – passunionen och den gemensamma arbetsmarknaden är de främsta exemplen. Men utvecklingen måste fortsätta. Det finns behov av reformer för att vara fortsatt relevant. Självgodhet och bristande självinsikt är skadlig för alla organisationer, man måste våga se brister och problem för att kunna åtgärda dem. Karen Ellemann visar på flera problemområden som behöver hanteras för att både effektivisera och öka legitimiteten i det nordiska samarbetet.

Att ropa på en total nedläggning av dagens Nordiska råd är att slänga ut barnet med badvattnet. För även med dagens fel och brister så finns det i det formaliserade samarbetet en ordning och struktur som gagnar arbetet och som ger tillfällen till regelbundna möten, samtal och utbyten. Ytterst vilar allt på ett gemensamt traktat slutet mellan länderna, Helsingforsavtalet.

Men låt oss förändra och förbättra Nordiska rådets arbete. Även vi inser att formerna behöver uppdateras och moderniseras för att balansera uppgiften: att vara ett forum för idéer och samtal, och att leverera resultat.

Behovet av nordiskt samarbete har bytt karaktär då huvuddelen av de nordiska länderna numera är medlemmar i EU. Vidareutvecklingen av EU:s inre marknad är den viktigaste motorn för ett fördjupat nordiskt samarbete. Tillsammans utgör länderna också samlat världens tionde största ekonomi. Nordiska rådet är för närvarande illa utformat för att hantera denna förändrade situation.

Det finns av kostnads- och legitimitetsskäl starka skäl att se över budgeten för Nordiska rådet. Antalet representanter som ingår i Nordiska rådet bör kunna reduceras för att skapa effektivare mötesformer, tidsvinster och minskade omkostnader. Antalet mötestillfällen borde också kunna reduceras och till del ersättas av ett par bredare möten med ett så kallat Nordens politiska torg där ledande politiker – som partiledare, representanter för Europaparlamentet – och arbetsmarknadens parter kan delta.

Kan vi bli en arena, ett Nordens Almedalen eller Folkemøde?

De fem permanenta utskotten i Nordiska rådet bör läggas ned och ersättas av ett direkt parlamentariskt samarbete mellan relevanta utskott i de nordiska parlamenten. Det skulle stärka kompetensen och relevansen i det nordiska samarbetet. Avslutningsvis bör de baltiska länderna i högre grad integreras i Nordiska rådets arbete då det gör detta samarbete mer inflytelserikt och dynamiskt.

Idén om ett nordiskt samarbete är betydelsefull för att stärka de nordiska länderna i en global värld, men för att få bästa möjliga utfall behöver arbetsformer och organisation uppdateras för att möta dagens nordiska, europeiska och globala villkor. Se detta som konstruktiva förslag för att realisera de tankegångar Karen Ellemann har framfört.

Hans Wallmark

Michael Tetzschner

Norden är en spännande och framstående region i en globaliserad värld. Helheten kan bli större än summan av de enskilda länderna. Det var tydligt under kulturfestivalen ”Nordic cool” – där nordisk konst, mat, design och scenkonst visades upp under en veckolång festival i Washington DC i våras. Norden fick en uppmärksamhet i den amerikanska huvudstadens kulturliv som inget av de enskilda länderna hade kunnat uppbåda på egen hand.

Norden behöver fortsätta att ta plats och visa upp sig som en kreativ tillväxtregion, i det hänseendet var tidskriften The Economist artiklar om fördelarna med den nordiska modellen ett välkommet inslag. Tillsammans har de nordiska länderna världens tionde största ekonomi, ett kreativt näringsliv och ett stimulerande kulturliv samt en välutbildad och språkkunnig befolkning. Vi behöver ta till vara på de möjligheter som Norden erbjuder men som de enskilda länderna inte kan utnyttja den fulla potentialen av.

Förhoppningsvis kan ytterligare några steg tas i den riktningen då Nordiska rådet nu genomför sin årliga session, denna gång i Oslo 29-31 oktober. Från och med årsskiftet övertar också Sverige ordförandeskapet under de kommande 12 månaderna.

Grunden för de nordiska ländernas styrka är att man kan agera gemensamt och att det finns en lång historia av förtroendefullt samarbete. Baserat på förtroende och en kulturell närhet kunde den nordiska passunionen införas under femtiotalet och förutsättningarna komma på plats för en gemensam nordisk arbetsmarknad. När människor får röra sig fritt och enkelt över gränserna, arbeta och lära känna varandra skapar man grogrunden för en stark gemenskap.

Sedan passunionen och den gemensamma arbetsmarknaden har de nordiska länderna arbetat med att riva gränshinder och underlätta för människor att flytta mellan länderna eller dags- och veckopendla över gränserna. Arbetet har skett fortlöpande och gett resultat när Norden allt oftare ses som en gemenskap av omvärlden. Det nordiska samarbetet har åstadkommit mycket gott men vi kan inte nöja oss med fornstora dagar. Blicken måste lyftas och se fram mot Nordens framtida funktion som gemenskap.

Erfarenheten från ”Nordic cool” visar en möjlig och intressant riktning. I den globala konkurrensen om kunskap, talang och kapital kan bilden av det kreativa och öppna Norden, utan gränser, fungera som en magnet som kompletterar och ger länderna ett mervärde och uppmärksamhet runt om i världen. Genom att fortsätta att stärka det nordiska samarbetet kan vi ta till vara på de värden som är uppbyggda i och med att Norden uppfattas som en kulturell, språklig och ekonomisk gemenskap. Det politiska arbetet i den nordiska gemenskapen bör sträva efter att göra gränserna så osynliga som möjligt för att utveckla det unika med Norden.

Design, IT, miljö- och energiteknik är alla framtidsområden där de enskilda nordiska länderna är framträdande. För att skapa förutsättningar för samarbeten och att ta till vara på en nordisk dynamik mellan olika kompetenser inom dessa områden behöver vi fortsätta att riva gränser och undanröja gränsproblem som kvarstår. Människor, kompetens och kreativitet måste kunna röra sig obehindrat över gränserna för att Norden ska utvecklas.

Cristina Husmark Pehrsson
Nordisk samarbetsminister 2006-10
Vice ordförande svenska delegationen Nordiska rådet 2010-13
Hans Wallmark
Vice ordförande svenska delegationen Nordiska rådet 2013-

Vid Nordiska rådets session som pågått i Oslo 29-31 oktober har riksdagsledamot Hans Wallmark (M), Ängelholm, valts till vicepresident. 2014 tar Sverige över det årligt roterande ordförandeskapet för Nordiska rådet. Till president har Karin Åström (S) valts.

– Tacksamt och hedrande att få vara med och forma och leda arbetet, säger Hans Wallmark i en kommentar. Norden är något konkret och närvarande. Inte minst för oss som bor nära ett annat land i en dynamisk Öresundsregion. Samtidigt är nordiskt samarbete något mycket mer än bara Nordiska rådet. Uppgiften är att fortsätta fördjupa samarbetet och riva gränshinder och barriärer.

Hans Wallmark har också valts till delegationsledare för den konservativa gruppen som består av borgerliga partier från de fem nordiska länder och de tre självstyrande områdena, bland annat Höyre i Norge, Samlingspartiet i Finland, Självständighetspartiet på Island samt Moderaterna på Åland. Han efterträder Olemic Thommesen som utsetts till stortingspresident, talman, i Norge.

– Min ambition är att skapa en tydlig, konsekvent och välformulerad borgerlig röst i det Nordiska Rådet där vi fokuserar på de områden där ett nordiskt samarbete verkligen kan göra skillnad.