Författare: Daniel Jönsson

Sverige har en lång tradition av internationell solidaritet och deltagande i fredsinsatser. Sedan 2002 har Sverige bidragit till Isaf-insatsen i Afghanistan. Vi har förlängt det svenska bidraget till den Natoledda insatsen i Libyen, och haft svensk trupp i Kosovo sedan 1999 samt i Bosnien innan dess. Vi har deltagit i upprätthållandet av vapenstilleståndet mellan Nord- och Sydkorea sedan 1953. Vi har varit i Mellanöstern alltsedan 1948.

Sverige har de senaste åren deltagit i militära insatser i Liberia, i Tchad och utanför Somalias kust. I FN-ledda insatser har Sverige tidigare varit bland annat i Kongo, på Cypern och i Libanon.

Cirka 100 000 svenskar har gjort militära insatser internationellt. Ett åttiotal soldater och officerare har omkommit, varav arton i strid. Alla soldater, kvinnor som män, tar risker för att värna andras säkerhet. De är ifrån familj och vänner under långa perioder. Det är en djupt oegennyttig handling värd all uppskattning och respekt.

Trots över sextio år av insatser har Sverige tidigare saknat en sammanhållen veteransoldatpolitik. Vi har sett till att en sådan nu finns på plats.

Från i år har Försvarsmakten fått ökat ansvar. Tidsbegränsningen för stöd till skadade om max fem år är borttagen, ansvaret sträcker sig så länge det behövs. Även stödet till anhöriga stärks, de gör också en viktig insats.

Det är viktigt att visa stöd och tacksamhet för soldaternas arbete. Vi har infört en ny veteranminnesdag den 29 maj. Det kommer att finnas en belöningsmedalj för särskilt berömvärda internationella insatser och en medalj för sårade i strid. Ett särskilt monument för att hedra alla veteraner kommer att uppföras. Så kan staten bättre visa sin erkänsla.

Lika stolt över att alliansregeringen infört en veteransoldatpolitik, lika förundrad kan man vara över att Socialdemokraterna röstade nej till dessa självklara förbättringar.

Tyvärr är detta inte någon engångsföreteelse. Tvivlen om var Socialdemokraterna står i frågor som rör internationell solidaritet har de senaste åren växt sig allt starkare. Även om de slutliga besluten blev andra har Socialdemokraterna krävt förtida avveckling av insatserna både i Afghani­stan, i Kosovo och i Libyen. S krävde att vi skulle avstå från att leda den nordiska stridsgruppen som stod i beredskap under första halvåret i år, och har ifrågasatt deltagande i den nordiska stridsgruppen 2014. De har inte tagit avstånd från sitt krav på att spara 500 miljoner kronor varje år på internationella insatser.

Utan brett stöd i riksdagen kan Sverige inte bistå när FN kallar. Socialdemokraterna har att bevisa att de senaste årens vacklande nu har ersatts av ett genuint ansvarstagande.

Sverige ska fortsätta traditionen av att aktivt bidra till internationell fred och säkerhet. Vi ska vara stolta över de soldater och sjömän som osjälviskt tar risker för att skapa en säkrare tillvaro för männi­skor i konflikter. Vi ska ta hand om våra soldater under alla förhållanden. Det handlar om god utbildning, bra materiel och klok ledning. Men också om ett stort, varmt och inkännande tack när uppdraget är fullgjort.

STEN TOLGFORS

HANS WALLMARK

Försvarsutskottets ordförande Peter Hultqvist (S) uttrycker i SvD 13 juli oro för svensk försvarsindustris konkurrenskraft. Detta förvånar då oppositionens agerande under våren kring tillsättandet av en parlamentarisk luftförsvarsutredning med sikte på åren 2040 och framåt milt sagt inte har underlättat för svensk försvarsindustri och den fortsatta utvecklingen av Jas 39 Gripen.

Socialdemokraterna fortsätter att svänga. Nu motsägs Göran Perssons regeringsskrivelse om svensk försvarsindustri och materielförsörjning från mars 2006. Där behandlades en strategi om hur fördyringar ska undvikas först genom en systematisk genomgång av möjligheterna att utnyttja befintlig materiel, sedan genom att öka antalet eller vidareutveckla dessa befintliga system och ytterst genom att behovet tillgodoses av de produkter och tjänster som den internationella marknaden erbjuder. I första hand bör en anskaffning göras genom deltagande i samordnad internationell anskaffning och i andra hand på egen hand. Endast i de fall då dessa möjligheter uttömts bör man välja att tillgodose behovet genom nyutveckling, och även då i första hand i samarbete med andra. Detta har varit socialdemokraternas linje i regeringsställning och den har Alliansen också gjort till sin.

Materielanskaffning ska alltid utgå från Försvarsmaktens operativa behov. Insatsorganisationen ska förses med ändamålsenlig, beprövad och tillförlitlig materiel av god kvalitet och mängd i förhållande till ställda krav. Strategin finns för att vi ska få så mycket materiel som möjligt för pengarna.

Det är därför förvånande att Peter Hultqvist ifrågasätter denna hållning. Dessutom vill socialdemokraterna enligt det senaste budgetförslaget som behandlar försvaret skära nästan en halv miljard på anslaget för materiel (465 miljoner) och totalt två miljarder på området som helhet. Detta samtidigt som man talar sig varm för traditionella branschprogram för viss industri. För att uttrycka sig milt: Det hänger inte ihop!

Svenskbaserad försvarsindustri är enormt exportberoende. 85 till 90 procent går på export. Alliansregeringen har inrättat en ny myndighet, Försvarsexportmyndigheten (FXM), för att samordna exportansträngningarna. Detta ställde sig Socialdemokraterna emot och ville i sin senaste budget skära på FXM-anslaget och därmed försämra förutsättningarna.

Socialdemokraternas agerande kring svensk försvarsindustri försvårar dess nödvändiga långsiktiga villkor snarare än stärker dem. Svenskbaserad försvarsindustri är åtta av tio gånger exportberoende, därmed är den utvecklade materielförsörjningsstrategin som Göran Perssons regering påbörjade ett viktigt steg för Sverige.

Alliansen fortsätter sin tydliga linje. Försvarsmaktens operativa behov ska styra. Vi ska ha en kostnadseffektiv anskaffning. Vi ska ha samarbete i utvecklingen med andra länder. Vi ska öppna marknaden. Vi stödjer export. Detta är en tydlig strategi för att värna svensk försvarsindustri i dagens globala värld.

Cecilia Widegren
Försvarsutskottets vice ordförande (M)
Hans Wallmark
Ledamot Försvarsutskottet

På riksdagens bord finns nu en proposition lagd av regeringen om fortsatta svenska militära insatser i Libyen. Förslaget bygger på en principöverenskommelse som vilar på den breda parlamentariska bas som de fyra Allianspartierna plus S och MP utgör. Det är bra med god uppslutning då trupp sänds iväg på internationella och svåra uppdrag. Riksdagen har anledning att visa dem stor respekt som axlar ett tungt ansvar. Det är SD och V som väljer att stå vid sidan av.

Motionstiden har förkortats till endast fyra dagar och ärendet ska behandlas av ett sammansatt utrikes- och försvarsutskott. Tanken är att beslut ska fattas redan fredag 17 juni för att på så sätt möjliggöra en smidig övergång för de plan och personer som redan är baserade på Sicilien och i Italien för att fullgöra nuvarande övervakningsuppgifter. Dessutom är Sverige snabb på att hörsamma de önskemål som uttryckts för några dagar sedan i brev från Natos generalsekreterare vilka förnyades i samband med ett försvarsministermöte 8 juni.

Sverige har fått mycket beröm för sitt bidrag till den gemensamma insatsen. Hittills har plan, piloter och annan personal möjliggjort spaning för att upprätthålla flygförbudszonen. Det har handlat om att hålla koll på de helikoptrar som fortfarande finns kvar men också att lokalisera radarcentraler samt det luftförsvar Khadaffis styrkor försöker använda. Den svenska spaningskapsel som Jas 39 Gripen utrustats med i kombination med dem som tolkar informationen har visat sig vara en oslagbar kombination. Med den proposition som riksdagen nu ska anta breddas uppgiften till att gälla all form av spaning, inte minst att förse resten av styrkorna med kunskaper om hur och var en utsatt civilbefolkning attackeras.

Det nya mandatet är helt i linje med de önskemål som internationellt framförts. Även om det är något färre plan som nu genom en bred politisk kompromiss ska agera utifrån basen på Sicilien kommer Sverige att göra mer, inte mindre. Till det kommer löften om andra stödåtgärder samt fortsatt starkt fokus på humanitära insatser och vad som ska ske i samband med kommande samhällsuppbyggande i Libyen. I dag tjänstgör cirka 130 personer där nere, tanken är att de under kommande 90 dagar ska kunna uppgå till 180.

Åtgärderna baseras på två resolutioner i FNs säkerhetsråd, 1970 fastslår att angreppen på civila är brott mot mänskligheten medan 1973 pekar på att situationen är ett hot mot internationell fred och säkerhet. Civila ska därför skyddas, en flygförbudszon upprätthållas och vapen förhindras komma in i Libyen. Khaddafi har dock redan sedan tidigare fyllt sina förråd med både utrustning av hög klass och ammunition. Via gränsen i söder antas också legosoldater tas in. I takt med att områden befriats har hemska berättelser om tortyr och förtryck avslöjats samtidigt som det nu finns stor oro för att massvåldtäkter uppmuntras. Oppositionen har tidigare hotats med att förgöras. FN uppger att runt 640~000 personer är på flykt ur ur Libyen och cirka 250~000 inom landet. Ingen kan på fullt allvar tro att fred och försoning samt skydd av civila är möjlig med Khaddafi kvar vid makten!

Därför behövs plan och svenskar på plats med ett breddat mandat. Det ska sedan självfallet följs av fler åtgärder för uppbyggnad än de nästan 140 miljoner kronor Sverige redan bidragit med i humanitärt stöd.

Det finns en mening i regerings proposition som väl sammanfattar den hållning som Sverige nu ger uttryck för i en bred uppgörelse som bara saknar stöd från SD och V: ”Sveriges samlade insatser ska syfta till att stärka de krafter som verkar för demokrati, utveckling och ger hopp om en ny framtid i Libyen.”

Hans Wallmark
Riksdagsledamot (M), Försvarsutskottet, Ängelholm
Anders Hansson
Riksdagsledamot (M), Försvarsutskottet, Vellinge

Den samlade oppositionen bestående av S, V, MP och SD har tre mandats övervikt i riksdagen. Det är endast när de fyra partierna röstar gemensamt som Alliansens förslag faller.

Nu har de förenats i försvarsutskottet. 27 april avgörs frågan om en parlamentarisk luftförsvarsutredning. De fyra når dock fram till samma uppfattning utifrån olika grunder. Miljö- och vänsterpartiet har ju hittills i debatten varit synnerligen kritiska mot Jas 39 Gripen. Sverigedemokraterna hävdar sig vara ett försvarsvänligt parti som öppnar för möjligheten av en kommande uppgradering och modernisering av det svenska flygplanet. Inom socialdemokraterna finns en blandad uppsättning åsikter. Tillsammans vill de nu ha möjligheten att fundera kring det kommande luftförsvaret genom en utredning med företrädare för riksdagens alla åtta partier. S, V och MP slår därmed armkrok med SD.

Självfallet arbetar redan nu Försvarsmakten med att ta fram ett beslutsunderlag till regering och riksdag för vidare politisk beredning och beslut. I frågan om Jas har sagts att det behövs ungefär ett år till. Ett eventuellt beslut i riksdagen den 27 april om en parlamentarisk utredning skulle därmed förlänga och skjuta viktiga beslut på framtiden. I normalfallet tar en bred parlamentarisk utredning drygt två år. Av respekt för det arbete som då inleds ökar risken att en våt filt av beslutsoförmåga läggs över det svenska luftförsvaret.

Riksdagen har redan tidigare ställt sig positiv till ett förmågelyft för Jas 39 Gripen med uppgradering av ett antal plan till ny version.

En parlamentarisk utredning skulle kosta ett par miljoner och riskerar att försena beslut om utveckling av JAS 39 Gripen. Därmed hotas också arbetstillfällen på Saab, ingenjörsjobb- och verkstadsjobb och möjligheten att bibehålla viktig utvecklingskompetens inom svensk industri för fortsatt utveckling av JAS 39 Gripen.

Pikant i sammanhanget är att Peter Hultqvist (S) är ny ordförande i försvarsutskottet efter Håkan Juholt som blivit partiledare. Tidigare satt Peter Hultqvist i konstitutionsutskottet och drev då igenom en neddragning med 300 miljoner på regeringskansliet. Som ordförande blev nu den första åtgärden att önska sig en utredning till en kostnad av ett par miljoner!

Visst behöver luftförsvarets framtida behov granskas och funderas kring, både på kort som lång sikt. Men inte i den form som S, V, MP och SD nu önskar som kan riskera förlust av jobb och kompetens. Det är ett tungt ansvar oppositionen axlar genom att på det här sättet gå samman utifrån rätt motstridiga intressen.

Hans Wallmark
Riksdagsledamot (M)
Försvarsutskottet