Ge en gåva
Ge en gåva

Kategori: Debatt

Helt orealistiskt att hinna omställningen till årsskiftet

Posted on by Robin Holmberg

Vi minns nog alla sommaren och hösten för ett år sedan. Enorma mängder av människor vandrade genom Europa för att söka asyl, främsta länder för deras mål var Tyskland och Sverige. Enligt statsminister Stefan Löfven skulle Sverige ta sitt ansvar och tillsammans skulle Sverige klara detta.

Sammantaget sökte 35 369 ensamkommande barn och unga asyl i Sverige år 2015. Det kan jämföras med år 2014 då drygt 7 000 ensamkommande barn och unga sökte asyl, vilket också var en historiskt mycket hög siffra. Ser man tillbaka cirka ett decennium låg de årliga siffrorna kring 400-500 ensamkommande barn per år. Efter hand insåg även regeringen att volymerna blev hanterbara.

Kommuner pressades från olika håll och kanter och det nyanserade debattklimatet saknades. Ställde man inte upp så pekades kommunen, partiet eller den enskilda företrädaren ut av media eller av regeringsföreträdare. Flyktingkrisen jämfördes med löjliga argument som att konsumtionen till jul var större än kostnaderna för flyktingmottagandet och det handlade egentligen bara om två pizzor, ett Netflixabonnemang och en Fanta per person.

Otaliga gånger har företrädare för regeringen och statens verk stått vid journalisters mikrofoner och krävt att samtliga kommuner ska ta ”sitt ansvar” och att staten står för kostnaderna. Skepsisen har varit stor i många kommuner. En del kommuner har brottats med bostadsbrist, andra med brist på vettig sysselsättning och några kommuner har tagit emot så pass många flyktingar att det både saknats lärare och skolor. Gång på gång har staten garanterat kommunerna att så länge kommunerna bara ställer upp med det praktiska så står staten för kostnaderna.

För ganska precis ett år sedan utlovande migrationsminister Morgan Johansson (S) ett resurstillskott till de kommuner som tar emot ensamkommande flyktingbarn. I en artikel i Aftonbladet den 20 augusti förra året citeras han: ”Vi viker mer pengar till de kommuner som tar emot många asylsökande och flyktingar. De får ett rejält resurstillskott 2016. Det är en del av budgetförhandlingen som jag är mycket nöjd med.”

En månad senare bjöd statsministern in olika samhällsaktörer till ”Sverige tillsammans”, Kommuner, företag, aktörer från civilsamhället, fackliga organisationer, forskare med flera, träffades den 12 oktober för att tillsammans diskutera hur ”vi alla, oavsett var vi kommer ifrån, kan fortsätta bygga ett Sverige som är starkt tillsammans” som Stefan Löfven uttryckte det i inbjudan.

Signalerna kunde knappast misstolkas. Mer pengar till kommunerna, krafttag tillsammans och en beslutsam statsminister. Men signalerna visade sig vara röksignaler som snabbt kom att skingras med vinden.

Regeringen har nu lanserat ett förslag om ändrat ersättningssystem för mottagandet av ensamkommande barn och unga den 1 januari 2017. I förslaget sänks dygnsersättningen från 1 900 kr till 1 350 kr per barn och ung i åldern 8-17 år och från 1 900 kr till 750 kr per ung i åldern 18-20 år. Procentuellt handlar det om sänkningar på 29 procent respektive 61 procent. Det handlar alltså inte om mindre justeringar i ett system, utan om helt nya förutsättningar för kommunerna.

I promemorian (daterad 2016-06-21) med de nya förslagen står det skrivet i konsekvensanalysen (s. 48) att ”utgifterna för mottagandet av ensamkommande barn och unga kan inte tillåtas öka okontrollerat och måste också ställas i relation till andra prioriterade områden. Skattemedel ska användas på ett kostnadseffektivit sätt och omotiverat höga kostnadsökningar måste motverkas”. Det är lätt att instämma i det.

Moderaterna är givetvis för att ersättningar och kostnader för migration minskar, men det får inte ske på det sätt som nu föreslås av regeringen. Nu trampar staten på landets kommuner när man med närmast maffialiknande metoder föreslår förändringar i ersättning till kommunerna för ensamkommande barn. Med ena handen lagstiftar staten i form av riksdagen om att alla kommuner ska ta emot och att staten avgör hur många per kommun, med andra handen väljer regeringen sedan att sänka ersättningarna. I samma promemoria står det vidare att läsa att de gjorda bedömningarna ”innebär att kommunen får drivkrafter att hitta så kostnadseffektiva lösningar som möjligt” (s. 54). Det är ett cyniskt sätt att säga att staten anser att kommunerna använder för mycket pengar till att sköta det som i grunden är en statlig angelägenhet.

För att integration och mottagande ska fungera krävs det en tilltro och en ömsesidig respekt. Kommunerna måste veta att förutsättningarna inte ändras i avtal som ingåtts med staten. Denna tilltro är grundläggande och bör vara en naturlig utgångspunkt för vilken regering som helst. I alla fall för en regering som vill att landet ska vara funktionellt, för utan Sveriges 290 kommuner är det inte mycket i det vardagliga som fungerar.

Omställning tar tid och det måste regeringen förstå. Kommunernas avtal med familjehem och HVB-hem måste omförhandlas eller avslutas och nya platser måste skapas. De kommuner som själva byggt och driver egna HVB-hem måste anpassa dessa, det handlar såväl om anpassning av byggnaderna som anpassning av personaltätheten.

Det är helt orealistiskt att hinna genomföra dessa omställningar till årsskiftet. Vi menar att kommunerna behöver längre omställningstid och delar Sveriges Kommuner och Landstings (SKL) bedömning att nytt ersättningssystem tidigast kan träda i kraft den 1 januari 2018.

Det är hisnande stora belopp för kommunerna att hantera. Som exempel kan nämnas att det för Staffanstorps kommun handlar om nästan 30 miljoner kronor för bara år 2017 och för Kävlinge kommun blir intäktsbortfallet 40 miljoner kronor. Vilket i båda kommunerna motsvarar en skattehöjning på över 50 öre per intjänad hundralapp, eller kraftfulla besparingar på annan typ av kommunal verksamhet.

För majoriteten av landets kommuner blir effekterna påtagliga, i absoluta tal kommer större kommuner att få intäktsbortfall som är betydligt större än i exempelkommunerna. Sammantaget handlar det om miljardbelopp.

Frågorna som infinner sig är om det går att lita på staten i framtiden och är det nu vi börjar skönja hur regeringen vältrar över statens kostnader på landets kommuner?

Anders Berngarn (M), Kommunstyrelsens ordf Lomma
Pia Almström (M), Kommunstyrelsens ordf Kävlinge
Kristina Bendz (M), Kommunstyr. 2:e vice ordf Ystad
Ulf Bingsgård (M), oppositionsråd Trelleborg
Johan Bolinder (M), kommunstyrelsens vice ordf Skurup
Kenneth Dådring (M), oppositionsråd Klippan
Peter Danielsson (M), kommunstyrels. ordf Helsingborg
Kerstin Gustafsson (M), ledamot kommunstyr. Båstad
Robin Holmberg (M), oppositionsråd Ängelholm
Peter Johansson (M), oppositionsråd Kristianstad
Lars Johnson (M), oppositionsråd Burlöv
Anders Johnsson (M), oppositionsråd Simrishamn
Péter Kovács (M), kommunstyrelsens ordf Höganäs
Ninnie Lindell (M), oppositionsråd Bjuv
Eva Lindholm (M), gruppledare Hörby
Stefan Lundgren (M), kommunstyrelsens ordf Sjöbo
Carl-Magnus Nilsson (M), gruppledare Osby
Patrik Ottosson (M), gruppledare Bromölla
Anna Palm (M), kommunalråd Höör
Pär Palmgren (M), oppositionsråd Hässleholm
Birgitta Persson (M), kommunalråd Landskrona
Pontus Pålsson (M), gruppledare Åstorp
Olof Röstin (M), kommunalråd Svalöv
Christian Sonesson (M), kommunstyr. ordf Staffanstorp
Patrik Ströbeck (M), kommunstyr. 1:e vice ordf Perstorp
Per-Martin Svensson (M), kommunstyrelsens 1:e vice ordf Tomelilla
Torbjörn Tegnhammar (M), oppositionsråd Malmö
Christer Wallin (M), oppositionsråd Lund
Linda Allansson Wester (M), kommunstyr. ordf Svedala
Carina Wutzler (M), kommunstyrelsens ordf Vellinge
Henrik Wöhlecke (M), kommunalråd Eslöv
Carina Zachau (M), kommunstyrelsens ordf Örkelljunga
Patric Åberg (M), kommunstyrelsens ordf Östra Göinge

Så vill vi skapa Sveriges bästa företagsklimat (NST 10/6)

Posted on by Robin Holmberg

Treklövern ledareVäxande företag och drivna entreprenörer är avgörande för utvecklingen av Ängelholm. Treklövern vill att fler företag ska välja Ängelholm och att redan etablerade företag ska kunna växa här.

I företagen skapas jobb och tillväxt. Det ger skatteintäkter som finansierar vår gemensamma välfärd. Men ett aktivt och växande näringsliv betyder mycket mer än tillskott i den samhällsekonomiska kalkylen. I företagen skapas innovationer och nya lösningar växer fram. Här finns kreativitet och engagemang.

Treklövern ser vikten av ett starkt och växande näringsliv i Ängelholms kommun. Vi vill därför ge företagen bättre förutsättningar att fortsätta utvecklas. I vårt Ängelholm siktar kommunen på Sveriges bästa företagsklimat. För att uppnå detta vill vi:

• Inrätta en lokal näringslivskommitté med tät dialog mellan kommun och näringsliv där aktuella frågor diskuteras och där de problem företagen möter löses i samförstånd.
• Utveckla Företagslotsen med stärkt mandat att samordna myndighetskontakter och lösa problem företagaren kan möta i kontakten med kommunen.
• Stärka kommunens och företagens gemensamma näringslivsbolag så att mer kraft kan läggas på att marknadsföra Ängelholm som plats att etablera företag på.
• Öka servicen i myndighetsutövningen och korta handläggningstiderna. Företagen ska ha rätt att ställa krav på snabb och god service.
• Satsa på entreprenörskap i skolan, exempelvis genom Ung företagsamhet även i de praktiska programmen och Sommarlovsentreprenörer.
• Stärk kommunens satsningar på den växande turism- och besöksnäringen.

Företagen och entreprenörerna är viktiga för Ängelholm och kommunens utveckling. Ängelholms kommun måste fortsätta arbeta hårt för att bevara och stärka det goda lokala företagsklimatet. I Treklöverns Ängelholm växer företagen och fler etablerar sig här. Här engagera sig kommunen och näringslivet tillsammans i samhällsbygget. Tillsammans gör vi Ängelholm till en bättre kommun att leva och verka på.

Robin Holmberg (M)
oppositionsråd

Liss Böcker Sellgren (C)

Lennart Engström (KD)

Ta sjukvården in i framtiden (Norra Skåne 13/5)

Posted on by Robin Holmberg

I går beslutade regionstyrelsen i Region Skåne om att anta en e-hälsostrategi för att ta sjukvården i Skåne in i framtiden.

Sjukvården i Region Skåne ska styras och utföras med patienten i fokus. Därför måste också utgångspunkten för all e-hälsoutveckling vara en personcentrerad vård med fokus på nyttan för patienten. Det är också viktigt att det finns möjligheter för verksamheter att gå före och testa nya idéer, så att nya lösningar inte försenas på grund av överdriven byråkrati.

Flera inslag av e-hälsa har många skåningar redan tagit del av. Att använda aktivitetsarmband eller att läsa sin journal på nätet är två exempel på hur tekniken hjälper oss att hålla koll på vår hälsa. Men det kan vara så mycket mer, och det kan i grunden förändra hur vi får sjukvård framöver. Snabbare, flexiblare, och till lägre kostnad för skattebetalarna vilket i sin tur innebär att vi kan ta hand om fler patienter.

Moderaterna och våra kollegor i Alliansen har länge agerat för att införa en modernare sjukvård där internet och nya innovationer utnyttjas bättre.

I sjukvårdsnämnden för Skånes universitetssjukvård har vi till exempel lagt fram förslag om att distansuppföljning av pacemakers ska ske i stor skala. Pacemakern kan själv signalera när batteriet börjar ta slut och kan dessutom upptäcka hjärtrytmrubbningar som patienten inte själv märkt. Patienten kan känna sig trygg och behöver mycket färre kontrollbesök på sjukhuset.

Patienter med diabetes utbildas sedan länge så att de kan ta ett stort ansvar för hanteringen av sin sjukdom. Nu vill vi gå vidare till andra typer av kroniska sjukdomar som KOL och hjärtsvikt så att även dessa patienter kan känna att de har kontroll över sin egen sjukdom. Det kräver förstås lätthanterad teknisk utrustning men framför allt handlar det om ett ändrat arbetssätt med större patientinflytande.

Samtidigt som vi förbättrar de tekniska möjligheterna för skånsk sjukvård att moderniseras så behöver vi bli bättre på att ta till oss och sprida de organisatoriska förbättringar som finns på olika håll.

Ett exempel är Hälsostaden Ängelholm, som Alliansen startade som ett treårigt projekt för två och ett halvt år sedan. Inom Hälsostaden har flera stora förbättringar gjorts för bland annat kroniker och de mest sjuka, genom till exempel mobila akutteam och närsjukvårdsteam. De vänder sig främst till äldre sköra eller multisjuka patienter som är i behov av akuta punktinsatser i hemmet. Då kan personal ge en snabbare bedömning i samband med akut sjukdom och undvika onödiga inskrivningar på sjukhuset.

För att få bukt med vårdplatsproblematiken har också en kommunal korttidsavdelning införts, för att rehabilitera patienter som skrivits ut från slutenvården på Ängelholms sjukhus. Därifrån ordnas vårdplanering så att patienten får en trygg miljö i en vanlig hemmiljö eller på särskilt boende.

När projektet Hälsostaden nu går mot sitt slut är det avgörande att de goda erfarenheter som dragits inte glöms bort, precis som det är av yttersta vikt att teknik inom sjukvården inte blir ett hinder på grund av ökad administration.

Stefan Lamme (M)
Andre vice ordförande i beredningen för framtidens sjukvård, Region Skåne

Robin Holmberg (M)
Andre vice ordförande i kommunstyrelsen, Ängelholm

Undergången måste stoppas (NST 9/3)

Posted on by Robin Holmberg

Socialdemokraterna och Engelholmspartiet vill bygga en ”supertunnel” under spåren på stationsområdet i Ängelholm. Totalkostnaden beräknas, med stor osäkerhet, till 105 miljoner kronor. Av detta får kommunen stå för 82 miljoner kronor.

Diskussionen om hur vi ska ta oss förbi spåren i framtiden kommer av Trafikverkets utbyggnad av dubbelspår på hela Västkustbanan. I samband med detta ska den otrygga bompassagen på Ängelholms station byggas bort. Trafikverket bekostar en spårövergång till en fastställd kostnad om 23 miljoner kronor, liknande de på stationerna i Barkåkra och Förslöv.
Kommunen har i detta läge utrett möjliga alternativ till standardlösningen. När stationsområdet nu ska utvecklas är det viktigt att järnvägens utbyggnad passar in i den miljö och den nya stadsbild vi vill skapa.

Treklövern har efter noga övervägande fastnat för en snedställd spårövergång till en kommunal merkostnad om tre miljoner kronor med utsikt mot staden och mot Kronoskogen.
Vi ser detta som det mest attraktiva, mest kostnadseffektiva och tryggaste alternativet. Samtidigt bidrar det med stadsmässighet och markerar för resenärer att de kommit fram till vår stad. Att befintlig infrastruktur – Järnvägstunneln till Järnvägsmuseet och Kronoskogen – dessutom behålls och förbättras är positiva bieffekter.

Mot detta förslag står S och EP:s huvudlösa förslag om en supertunnel. I en värld där resurserna är obegränsade hade kanske detta alternativ kunnat övervägas. Treklövern ser dock att det finns många andra behov i vår kommun som är långt mer angelägna. Vi vet exempelvis att kommunen kommer att behöva renovera biblioteket, bygga förskolor, renovera Stadshuset och göra insatser för att skydda stränderna. Dessutom finns önskemål om en renoverad Parkskola, scener och lokaler för kulturen och mycket mer. Treklövern anser helt enkelt att en supertunnel för 82 kommunala miljoner är fel prioritering.

Vi utgår därför från att S tar förnuftet till fånga och stoppar sin undergång.

Robin Holmberg (M)
oppositionsråd

Liss Böcker Sellgren (C)
gruppledare

Lennart Engström (KD)
gruppledare

Dags att vakna – kommunerna behöver stöd (29/2)

Posted on by Robin Holmberg

Gudrun, Per, Sven, Egon, Gorm. Vid varje storm skadas Ängelholms mark och stränder med resultat att människors hem, företagens verksamheter och kommunens turism hotas. Samtidigt står kommunen utan nationellt stöd och möter en länsstyrelse som inte visar förståelse för de allvarliga utmaningar Ängelholm och andra kustkommuner står inför. Vi har därför bjudit in landsbygdsminister Sven-Erik Bucht för att uppmana regeringen att stödja kommunerna i arbetet med att bevara Sveriges stränder, både på kort och lång sikt.

Ängelholm, med Skånes längsta sandstrand, har de senaste åren drabbats hårt av stormskador. Stormarna Gorm och Egon bjöd på vindar på 30 sekundmeter och förhöjda vattennivåer med 2,5 meter. Detta innebar översvämningar och skador på stranden samt i anslutning till Rönneå. Skadorna kunde dock varit betydligt värre. Det som räddade Ängelholm från värre konsekvenser är sanddynorna, ofta i folkmun kallade klitter. Likt en mur hindrar de havet från att tränga längre upp på land under stormarna. Men varje storm gröper sakta ur klitterna. Totalt dränerade Gorm och Egon Ängelholms stränder i Skälderviken på sand motsvarande drygt 1 300 lastbilar. Sand som spolades rakt ut i havet.

De senaste femton åren har kommunen lagt ner mer än 13 miljoner kronor på förebyggande åtgärder och reperation av stränderna och närliggande riskområden. En lång skyddsvall har byggts och två gånger under de senaste åren har kommunen återfört sand från havet till klitterna för att de ska kunna stå emot kommande stormar, något länsstyrelsen godkänt. Men nu vill länsstyrelsen inte längre ta beslut. Motiveringen är att de inte ser sandåterföring som en långsiktigt hållbar lösning och hänvisar oss att söka tillstånd hos en nationell instans med lång ansökningsprocess och handläggningstid. Att sandåterföring är en kortsiktig lösning och att det också behövs långsiktiga lösningar är alla överens om. Ängelholms kommun har tagit fram en strategi som ska säkerställa att stränderna och klitterna skyddas och bevaras inför framtiden. Strategin bygger på expertkunskap från forskare och erfarenheter från Sverige och andra länder. Strategin fastslår att det krävs akuta åtgärder blandat med långsiktiga förebyggande åtgärder, något som länsstyrelsen inte visar förståelse för då de enbart vill se långsiktiga.

Oberoende konsulter har beräknat att cirka 100 bostäder hade översvämmats i stormen Sven 2013 om klitterna inte hindrat havet från att bryta igenom. Hur ska Ängelholms kommun kunna förhindra att detta sker när 2016 års stormar slår till om vi inte får återuppbygga klitterna nu? Länsstyrelsen måste våga ta beslut när akuta problem uppstår. De måste visa förståelse för regionala behov, så som det formuleras i deras uppdrag.

Trots att flera kommuner i Sverige står inför samma problematik, saknas det en nationell samordning och strategi. Ängelholms kommun arbetar hårt för att finna lösningar där vi skyddar strand, natur, bostäder och turism. Vi gav länsstyrelsen god möjlighet att skapa sig en förståelse för Ängelholms behov och förutsättningar när vi bjöd in dem och presenterade problematiken våren 2015. Någon sådan förståelse har dock inte visats. Det är hög tid för staten och dess förlängda arm, länsstyrelsen, att stödja både Ängelholm och andra kustkommuner i det viktiga arbetet att skydda och bevara våra viktiga stränder, både på kort och lång sikt. I Ängelholm är läget akut!

Lars Nyander (S)
kommunstyrelsens ordförande Ängelholm

Stig Andersson (EP)
1:e vice ordförande kommunstyrelsen Ängelholm

Robin Holmberg (M)
2:e vice ordförande kommunstyrelsen Ängelholm

Riskabelt med höjd skatt på kärnkraften (SvD 14/1)

Posted on by Robin Holmberg

Vinterkylan har slagit klorna i Sverige. Även i Skåne har det blivit vinter. Vårt beroende av god tillgång till ren och trygg energi visar sig tydligt när det är så här kallt. Men egentligen är det inte annorlunda under andra delar av året. Vår industri är beroende av energi året om. Det handlar om många arbetstillfällen.

En central fråga för svensk konkurrenskraft är att säkra industrins energiförsörjning. En trygg försörjning förutsätter i dagsläget kärnkraft som baskraft och vattenkraft som både bas- och reglerkraft.

Den rödgröna regeringen har nu höjt effektskatten på svensk kärnkraft. Detta har fått till följd att statliga Vattenfall allvarligt funderar på att avbryta sitt investeringsprogram i de svenska kärnkraftverken och därmed planera för en förtida avveckling av minst fyra av de tio reaktorerna. Inom en femårsperiod kan samtliga reaktorer vara hotade. En sådan avveckling skulle innebära att vi kommer att öka förbrukningen och importen av el som är producerad med olja och kol, samt innebära en stor risk för elbrist. Det kommer även att driva energipriset i Sverige uppåt, vilket kraftigt riskerar många arbetstillfällen i Sverige. För att säkerställa en trygg försörjning av kärnkraft bör därför effektskatten sänkas och dess utformning ses över. I Moderaternas budgetmotion i höstas föreslogs en sänkning av effektskatten med 250 miljoner kronor, samt att en översyn av dess utformning görs.

En annan viktig konkurrensnackdel inom landet är den indelning i elområden som gjordes 2011. Efter att Barsebäcksverken stängts 1999 och 2005 uppstod ett stort elunderskott i Sydsverige då överföringskapaciteten från Norrland var otillräcklig. Det ledde till att Sverige för att inte få elbrist inom landet ibland begränsade exporten av el.
De socialdemokratiska regeringar som drev igenom stängningen av Barsebäck bär ett tungt ansvar för att inte ha tagit de följdbeslut som var nödvändiga. Man borde ha investerat i mer överföringskapacitet och ny elproduktion.

2010 krävde EU-kommissionen att Sverige skulle hantera överföringsbegränsningen till Danmark. Sverige delades då in i fyra elområden. Skåne tillhör område 4. Det innebär att vi betalar ett högre elpris jämfört med övriga delar av landet. Skillnaden varierar och under 2015 har justeringen i elområde 4 varit allt mellan några öre till över fem kronor per kWh. Således är det sydsvenska elkonsumenter som med högre elpriser betalar för stängningen av Barsebäck, en stängning som skåningarna inte har beslutat om.

Om vi ska fortsätta vara en industrination i framkant kan vi inte gå åt fel håll i energi- och klimatfrågan. Sverige ökade förra året effekten i kärnkraftverken med 175 MW. Globalt byggs det nytt. Under 2015 togs tio nya kärnkraftverk i drift runt om i världen, ytterligare 67 reaktorer är under byggnation. Världens tillväxtländer satsar på ren och säker kärnkraft för att minska användningen av kol.

Sverige behöver en regering som inte går åt motsatt håll jämfört med omvärlden. För Skånes och skånska företags skull borde Sverige utveckla kärnkraften i stället för att avveckla den i förtid. Sverige kan bättre!

Henrik Wöhlecke, Eslöv
Linda Allansson Wester, Svedala
Pia Almström, Kävlinge
Anders Berngarn, Lomma
Ulf Bingsgård, Trelleborg
Johan Bolinder, Skurup
Peter Danielsson, Helsingborg
Kenneth Dådring, Klippan
Kerstin Gustafsson, Båstad
Robin Holmberg, Ängelholm
Peter Johansson, Kristianstad
Lars Johnson, Burlöv
Anders Johnsson, Simrishamn
Pontus Lindberg, Region Skåne
Ninnie Lindell, Bjuv
Stefan Lundgren, Sjöbo
Anna Palm, Höör
Pär Palmgren, Hässleholm
Birgitta Persson, Landskrona
Carl Johan Sonesson, Region Skåne
Christian Sonesson, Staffanstorp
Patrik Ströbeck, Perstorp
Torbjörn Tegnhammar, Malmö
Olof Röstin, Svalöv
Christer Wallin, Lund
Carina Wutzler, Vellinge
Carina Zachau, Örkelljunga

Ängelholm måste bli mer attraktivt för dem som vill förverkliga sina drömmar (HD 3/1)

Posted on by Robin Holmberg

Märkesåret 2016 är äntligen här. Nu är det dags att fira Ängelholms 500-årsjubileum. Det blir säkert ett minnesvärt år med ett stort antal arrangemang och aktiviteter, såväl i Ängelholm som i andra delar av kommunen. Det är möjligt tack vare ett brett engagemang från föreningar, företag och många ängelholmare.

En av Ängelholms styrkor är att många goda krafter vill bidra till att göra kommunen till en bättre plats att leva på.

Den här staden och den här kommunen betyder mycket för många, så även för mig. Ängelholm är platsen där många av oss växte upp, där vi gick i skolan, träffade våra bästa vänner, hade våra första förälskelser, badade i havet om somrarna och tittade på Rögle om vintrarna. Alla ängelholmare har sin egen historia om varför de valde just Ängelholm.

Men när vi nu ägnar ett helt år åt att fira och minnas det som Ängelholm är och har varit är det samtidigt viktigt att rikta blicken framåt. Vad ska Ängelholm vara i framtiden?

För drygt fyra år sedan beslutade Ängelholms kommunfullmäktigeom en vision för Ängelholm år 2020. Nyckelmeningen lyder: ”Ängelholm är möjligheternas kommun …” Texten är tilltalande eftersom den på ett enkelt sätt sammanfattar hur kommunen ska vara och vilken mentalitet som ska råda: här ska finnas förutsättningar för människor att förverkliga sina drömmar och idéer.

Alla människor bär på drömmar – om stort och om smått. Det kan vara att bygga sitt drömhus, starta ett företag, arrangera ett kulturevenemang eller något helt annat.

Politiker och tjänstemän inom Ängelholms kommun kan aldrig med samma kraft och entusiasm skapa saker som människor med drömmar och drivkrafter kan. Just därför är en av kommunens viktigaste uppgifter att möjliggöra och underlätta för människor som vill något. Tyvärr utvecklas Ängelholms kommun åt fel håll i detta avseende under Socialdemokraternas ledning.

När en idé ska omsättas i verklighet är kommunens förhållningssätt ofta viktigt. Den som vill bygga ett hus måste ha bygglov, den som vill starta ett företag kan behöva ett miljötillstånd och den som vill anordna ett evenemang måste ibland ha tillstånd för att få servera mat eller alkohol.

Kommunen kan välja att vara en möjliggörare, i ett tidigt skede tala om vad man måste tänka på, serva och hjälpa. Men kommunen kan också välja att komma i efterhand och slå ned på fel, istället för att förebygga.

Ett antal ärenden under hösten har satt ljus på att en utveckling mot det senare nu tycks ske, till exempel har det varit oklarheter kring ett antal nybyggda lägenheter i centrala Ängelholm och frågetecken kring alkoholtillstånd vid ett större evenemang. Denna utvecklingmåste brytas genom ett tydligt ledarskap som med hela handen pekar mot den vision som antogs 2011.

Det är givet att mycket under jubileumsåret 2016 kommer att handla om att minnas. När jag själv om ett antal år ser tillbaka vill jag minnas denna tid som en period då detskapades förutsättningar för Ängelholm att blomstra. Då Ängelholm gick från att vara möjligheternas kommun till att bli en plats där potential förverkligades.

Ängelholms kommun måste bli mer attraktiv för dem som vill förverkliga sina drömmar. På så sätt skapas en grogrund för minnen och berättelser om Ängelholm efter jubileumsåret 2016. Förhoppningsvis är det just sådana minnen framtida generationer ängelholmare firar vid nästa jubileum.

Robin Holmberg (M)

Bra kustbevakning för Öresund (HD/NST debatt 9/9)

Posted on by Robin Holmberg

Regeringen tillför sammanlagt 143 miljoner till Kustbevakningen kommande två år för att säkra förmåga till bland annat miljöräddning och sjöövervakning. När trafiken längs våra kuster ständigt ökar är det viktigt att vi upprätthåller god beredskap för sjöräddning och miljöräddning till sjöss.

Öresund och hamnarna på Västkusten är en livsnerv för Sverige och trafikflödena ökar stadigt. Därmed ökar också risken för olyckor och utsläpp.

Alliansregeringen har drivit igenom en uppgradering av Kustbevakningens fartygsflotta med nya kombinationsfartyg och nya mindre patrullfartyg. En utgångspunkt för regeringen är att samhällets samlade resurser ska användas så effektivt som möjligt, så även till sjöss.

Därför har alliansen agerat för att förbättra samverkan mellan våra sjögående myndigheter. I juni i år gav regeringen två uppdrag för ökad samverkan inom det marina området. Bland annat ska Försvarsmakten och Kustbevakningen öka sin samverkan avseende övervakning av sjöterritoriet och sjörörlig logistik. Kustbevakningens höga närvaro till sjöss och i luften skulle kunna förbättra möjligheten att identifiera och dokumentera kränkningar.

Försvarsmakten, Kustbevakningen och Sjöfartsverket fick också i uppdrag att gemensamt utreda hur samverkan mellan myndigheterna kan utvecklas inom rederi- och varvsverksamhet samt isbrytning i svenska farvatten. De fyra myndigheterna Försvarsmakten, Kustbevakningen, Sjöfartsverket och Trafikverket har sedan tidigare fått i uppdrag att utveckla samarbetet på infrastrukturområdet.

Kustbevakningen har sedan tidigare aviserat förväntade underskott i sin budget. Moderaterna har arbetat för att hitta en lösning och nyligen presenterade regeringen förstärkningar av Kustbevakningens anslag på sammanlagt 143 miljoner de kommande två åren. Pengarna kommer att täcka det aviserade underskottet och tryggar därmed personal och verksamhet.

Regeringen har också aviserat satsningar på Försvarsmakten och marinen med bland annat modernisering av korvetter, ubåtar och mer pengar för att öka närvaron längs våra kuster. Sverige har i Kustbevakningen och Försvarsmakten kvalificerade resurser, med professionell personal och avancerade plattformar. Genom att myndigheter samverkar kan vi nå en högre effekt och få en större samlad nytta av våra marina förmågor. Därmed förbättras säkerheten på våra hav och sjöar.

Karin Enström (M)
försvarsminister

Hans Wallmark (M)
riksdagsledamot, Ängelholm
ledamot av försvarsutskottet

Tillväxtfientlig politik (Expressen 12/8)

Posted on by Robin Holmberg

Den 6 november 1881 höll August Palm sitt första offentliga anförande i Sverige på ett hotell i Malmö. Talet sammanfattades under rubriken ”Hvad vilja socialdemokraterna?” och det blev startskottet för bildandet av det Socialdemokratiska Arbetarepartiet. S inflytande över Sveriges utveckling varken kan eller ska underskattas. Nu 133 år senare kvarstår Mäster Palms fråga i allra högsta grad eftersom Stefan Löfven ständigt förblir svaret skyldigt.

Löfvens ordförandeskap har ända sedan tillträdet den 27 januari 2012 efter Håkan Juholt präglats av tystnad eller oförmåga att ge klara besked; I den mån besked alls har förekommit har de varit otydliga och bristfälliga. Efter nära två och ett halvt år av tystnad börjar fler och fler finna detta besvärande och beklämmande. Det är val om drygt fem veckor, men fortfarande saknar väljarna besked om vad socialdemokraterna vill, med vilka de vill regera och hur det hela ska gå till. Europavalet visade att ett rödgrönt regeringsalternativ som önskar utmana Alliansen tycks behöva vila på ett förstärkt vänster- och miljöparti och måhända ett Feministiskt initiativ som redan tagit plats i den S-märkta partigruppen i europaparlamentet.

Extra anmärkningsvärt är det för socialdemokraterna då MP efter debatt och kongressbeslut nu öppet ifrågasätter idén om tillväxt. En position som får synnerligen allvarliga konsekvenser ifall den ska ligga till grund för någon form av regeringspolitik.

Ett av få besked från Socialdemokrater är att partiet vill höja skatten med 30 miljarder. MP vill inte vara sämre utan föreslår totala höjningar på 42 miljarder. Det handlar om en blandad palett av tillväxtstrypande åtgärder som höjda sociala avgifter för unga, försämrade RUT- och ROT-avdrag, höjd restaurangmoms, höjda egenavgifter, höjda bensin- och miljöskatter, höjd bolagsskatt, höjd fastighetsskatt och återinförd arvsskatt.

Till detta kommer MPs förslag om generell arbetstidsförkortning till 35 timmarsvecka. Utöver de rent logistiska svårigheterna med matchning och tillgängliga ”ersättare” innebär förslaget en inkomstförsämring på 2 000 kronor per månad. En genomsnittlig heltidsarbetande har ungefär 18 000 per månad kvar efter skatt. En total inkomstförsämring på 5 000 kronor per månad för en familj med två förvärvsinkomster är därför rätt kännbar. Och då är inte andra aviserade, men ännu ej preciserade skattehöjningar, ens medräknade!

Motstånd till jobbskatteavdragen i kombination med nämnda skattehöjningar kan kosta nära 75 000 jobb ifall alla slagen genomförs. Det motsvarar nästan befolkningen i Kristianstad, Ängelholm och Hässleholm tillsammans! Till det kommer att låg eller obefintlig tillväxt slår hårt mot pensionerna.

Medborgarna har rätt att få veta vad ett parti vill, med vem det vill samarbeta och hur man tänker genomföra sin politik med andra. En snar varudeklaration ”Detta vilja Socialdemokraterna!” vore därför på sin plats. MP med sin tillväxtkritik avslöjar allt mer av sin politik. Konturerna av den vänster V och FI representerar är väl känd. Dags för Socialdemokraterna att tala om sitt regeringsalternativ!

Hans Wallmark
Riksdagsledamot (M), Ängelholm

MP ett hot mot Nordvästskåne (HD/NST 11/8)

Posted on by Robin Holmberg

Slutreplik till Karl-Otto Rosenqvist (MP) som skrev 5 augusti:

Infrastruktur och den nordvästskånska flygplatsen i Ängelholm är av mycket stor betydelse för regionen. Det handlar om förutsättningar för jobb och tillväxt. En stängning av Bromma och införandet av en riktad flygskatt, såsom miljöpartiet vill, får allvarliga konsekvenser.

I sitt svar gör Karl-Otto Rosenqvist en tankemässig looping. Han pläderar för en stängning av Bromma av miljöskäl för att sedan hävda att dagens trafik med fördel kan överföras till Arlanda. För det första är företag inte schackpjäser flyttbara av politiker. Affärsmässiga överväganden ligger till grund för besluten att etablera verksamhet, inte att man blir beordrad. För det andra: Har Arlanda kapacitet att hantera ökad volym under de morgon- och eftermiddagstider då flest önskar starta och landa? För det tredje om nu verksamheten kan flyttas så minskar ju inte de samlade utsläppen!

Bromma är inte en flygplats för Stockholm utan för regionerna utanför. Den är viktig för Skåne! Konkurrens och utbud gör det möjligt för en flygplats som den i Ängelholm att gå runt utan subventioner eller skattefinansierat stöd. Minskar trafiken hotas ekonomin.

Att på detta lägga en extra flygskatt som MP vill kommer att göra resandet dyrare. Sverige är ett avlångt land och sådana pålagor skulle troligtvis slå hårdare mot privatresenärer som besöker familj, vänner eller turistar än mot dem vars resor är kopplade till jobbet. Risken är också stor att fördyringarna leder till att investeringar i nya mer bränslesnåla och miljöanpassade plan skjuts framåt.

Karl-Otto Rosenqvist citerar dessutom dåligt när han försöker återge vad andra skrivit. Jag tycker det är viktigt att Sverige fortsätter att vara ett föregångsland inom miljö- och klimatpolitiken! Däremot tror jag inte att en stängning av Bromma kommer att betyda något för världens samlade koldioxidutsläpp. Det får dock konsekvenser, mycket negativa sådana, för Nordvästskåne.

Hans Wallmark
Riksdagsledamot (M)